Som ni vet så tycker jag att en av de svåra sakerna med att komma till ett nytt land är att man saknar sina vänner otroligt mycket. Folk är otroligt vänliga här i USA där jag bor, men det känns på något sätt som att det svårt att komma inpå. Man pratar om att träffas, men sedan blir det inte riktigt av.
Jag känner också att jag inte riktigt vet hur man umgås här, vilka de sociala normerna är, sådana som inte är uttalade men som alla vet, och som ska följas.
Människor är ju som hemma, likadana på ett sätt, men så mycket är annorlunda också. Ett parallellt universum helt klart.
Vi bor ju lite på vischan, så man stöter inte på folk direkt. Husen ligger så vi ser grannarna men det är tillräckligt lång mellan för att man måste ha en anledning att knata över till dom för att växla några ord. Det har inte jag gjort.
Ena grannens tös hade saftstånd för ett par månader sedan, så stannade jag till, köpte lite saft och pratade. Men det är ju inte så att man går och ringer på och säger -Hej vad gör du? Vill du fika med mig?
 |
Så här ser postbilen ut här.
Den här bilden har jag lånat från internet. |
En av dom som jag träffar på regelbundet är hon som kör våran post. En ung tjej som alltid är trevlig och rar, vi har pratats vid lite då och då under senaste året. Till slut bestämde jag mig för att höra om hon ville fika med mig nån dag. Helt ärligt talade jag om att jag känner mig ny och inte fått speciellt många vänner.
Kändes lite konstigt och läskigt, men vad sjutton. Det värsta som kan hända är väl att vi inte får någon post, och det är ändå mest räkningar.
Ytterliggare ett några veckor gick och eftersom jag tror att alla andra har upptagna fullspäckade liv så vill man inte vara påträngade.
Men så häromdagen så skickade posttjejen ett sms till mig om jag och min man ville möta henne och hennes pojkvän och äta ute. Sagt och gjort, så i fredags tog jag med mig Paul och det kändes som om vi gick lite på blind date. Vi hamnade på en sushi resturang. Paul äter inte rå fisk, men det fanns annat på menyn. Jag var den ända som åt rå fisk. De andra tog lagad mat. min sushi var klart godkänd,
Men det roligaste var ändå att vara ute och umgås lite. Eftersom jag inte hade en aning om hur de var kunde det gått hur som helst. Men det blev ju så himla trevligt.
Paul tycker jag är pinsam som tar kort hela tiden, så tyvärr tog jag inga andra bilder än på fisken jag åt.
Och den såg ut så här.
Dagarna här är varma, varma, varma. Varje kväll har det varit ruskiga åskstormar. Ena kvällen gick elen och vi var utan några timmar.
Igår slogs elen ut 3 gånger, men kom tillbaka snabbt. Däremot slogs dator, TV och telefon ut och var borta hela dagen.
Tyvärr hörs det nog inte riktigt hur illa det är här. Men jag tror jag fick med nån ordentlig smäll. fy bubblan för amerikanska åskväder.
