Grattis Doris 6 år - en kärleksförklaring

Min älskade underbara Doris fyller 6 år idag.

Det känns inte som 6 år har gått redan, men samtidigt känns det som om vi upplevt mycket tillsammans. Och det är sant som de säger, en hund är alltid glad att se en.

Mitt lilla knyte kom hem en sommardag i alldeles för stort skinn och massa rynkor. Min andra hund Leia sov inte på 1,5 vecka för hon var hela tiden tvungen att kolla att Doris var kvar.
Jag, tramsig som jag är sov på golvet med henne i början. Hon var så liten och sov på min hals. Doris tror fortfarande hon är lika liten och sover fortfarande på mig, bredvid mig. Med sina långa ben sträcker hon gott på sig och jag vaknar ofta i en onaturlig ställning i ett hörn av sängen medans hon glatt ligger utsträckt gärna med huvudet på min kudde. Men det gör inget för jag älskar henne så högt.

En hög av Rhodesian Ridgeback i min soffa hemma i Sverige för si sådär 3 år sedan. - Doris , Isola och Rio.
Tack Anna, min uppföljare för att du lät mig få denna fina underbara hund. Tack för att du alltid finns där när det är frågor som kommer och tack för att du även är min vän.
Den värsta tiden - och den bästa - var när jag var i USA och  väntade på att få klar papper att ha med henne. Det var den värsta eftersom jag inte kunde ha henne med. Och hon har alltid varit med mig. Det var den bästa för att underbara vänner ställde upp och tog hand om henne, tack Johan, Sofia och Frida.

Men nu här hon här i USA med mig, hon har en stor äng och skog att springa på och har fått en bror "Hoppsan", som nog älskar henne mer än vad hon älskar honom.

Jag var lite orolig för katterna. Hemma i Sverige jagade Doris katter. Ni som varit ute med mig har sett mig en isig vinter dag åka efter i koppel när Doris sett något hon velat jaga. Hon är lugn och fantastisk med barn. Men ser hon något som behöver jagas går det från 1 till 100 på några sekunder. Ja, man tror inte det, men så är det. Men eftersom de här katterna inte är rädda, utan springer efter henne så har det gått hur bra som helst. De är inte spännande längre.

Det är också då hon glömmer alla regler. Någon frågade mig en gång hur jag lärt henne hoppa jämfota så högt. Det har jag INTE, hon kom i den förpackningen. Bilden har Anna tagit när Dorpan var hemma hos henne. Japp det är hon som hoppar.

Idag fyller i alla fall min älskade alldeles underbara Doris 6 år. Grattis min fina vovve.