Co är min familj som består av Paul, Doris, Hoppsan, Snorpan aka Snoddles, Gizmo aka Little Evil och senaste tillskottet Larry. Ska lägga till lite info om honom.
Paul är min man, han är amerikan. Han gillar inte att vara med på bild. Jag älskar att fotografera och ibland hamnar han i bloggen ändå.
Doris
Doris är en Rhodesian Ridgeback med skrynklig panna. Hon älskar värme, har ofta en fisförnäm uppsyn och hävdar alltid att hon minsann fått för lite mat. Hon ärsom väl egentligen är den enda av de fyrfota som var planerad. Jag älskar henne otroligt mycket och det var så skönt när jag äntligen kunde flyga med henne till USA. Hon är varm och perfekt att ha i sängen under täcket när kylan kommer. Tyvärr är hon ingen liten voffa och hon har en förkärlek för att ta både min kudde och sängplats. Dessutom när hon drömmer och springer puttar hennes långa ben ut mig. Men det gör inget för hon är söt och det kommer man långt på.
Snorpan aka Snoddles
Snorpan aka Snoddles är en svart häxkatt med stora gröna ögon. Jag kallar henne Snorpan på svenska och Paul kallar henne Snoddles. Från början bodde vi i ett Townhouse där flera vildkatter strök om kring. Snorpan var en mager liten sak som fick kattungar. Kattungarna var det andra som tog men vem vill ha en vuxen kisse. Så jag tog henne in och gav henne mat. Jag visste att när jag var tvungen att fara tillbaka till Sverige en period skulle inte Paul slänga ut henne. Och mycket riktigt, när jag kom tillbaka hade hon både fått ny matskål och kattlåda inne. Snorpan är en lustig liten sak. Hon vill alltid vara med, men hatar att bli upplyft. Du får gärna gosa med henne på marken men lyfter du henne spottar och fräser hon som besatt. Curiosity will kill that cat. Hon är inne i varenda liten låda, box eller hål hon hittar.
Gizmo aka Little Evil
Den här lilla skruttan hämtade vi,hon var ännu mindre men hittar inga bilder på det.
Gizmo aka Little Evil är också en kisse.
Hon är sköldpadsfärgad 3-färgad i och jag tycker hon är vacker medans Paul säger hon är Butt Ugly. Tur hon inte förstår. Hos Pauls föräldrar i WV fanns det massor av vildkatter som fick bebisar. När vi var uppe där var det en katt som hade fått 2 ungar som mamman inte ville veta av, så de försökte mata dom så gott det gick. Nån månad senare hade en kattunge dött och den här lilla satt och frös. Det började bli riktigt kallt. Då var jag tvungen att rädda henne också. Hon är inte så stor och jag tror det beror på brist på näring första tiden.
Hon är totalt orädd och en utmärkt hunter. Hon tar små gnagare här runt huset och det galnaste jag sett henne med var när hon kom med en orm, tre gånger så stor som hon i munnen. Little Evil lägger gärna döda små gnagare utanför dörren för att visa hur duktig hon varit.
Hoppsan
Första 2 bilderna på Hoppsan. Här visste vi inte ens att vi skulle ha honom. P tog ett par bilder med mobilen och skickade mig.
Och senaste tillskottet är hunden Hoppsan. En svart hund med vit bringa.och en mix av raser. Att han är Retriever råder inga tvivel om, men annars kan det vara lite vad som. Han heter Hoppsan just för att han är en hoppsan, som inte var meningen alls. En dag skickar Paul den här bilden från jobbet. En liten voffe som en av arbetarna skulle ta hem från nån som ångrat sig och inte ville ha honom. Hur mycket han hade skjutsats runt innan vet till sjutton. Så klart att en liten hundvalp gör succe men det visade sig att han som skulle ta hunden inte fick ha djur där han bodde. På jobbet hade en kille anmält sitt intresse, han ville gärna ha valpen om första killen inte kunde ta honom, med kommentaren. -Skulle han inte se cool ut ifall man högg av svansen. Det var så han hamnade här. Den kvällen tog vi bilen och hämtade honom.
Hoppsan vill alltid vara nära, helst på och nu börjar han bli stor. Han apporterar ALLT och vissa saker råkar han visst tugga lite på.
Vi får se vad det blir härnäst som jag måste rädda....
