Efter att ha bott, arbetat, betalat skatt och skött min ekonomi i Sverige under i princip hela mitt vuxna liv så är det en ny upplevelse att komma till ett nytt land och inse att man bokstavligen inte har något.
Jag har tänkt att skriva om mina upplevelser med uppehållstillstånd, det som i folkmun kallas Green Card, Amerikanskt körkort och Social Secutity Number.
Men dagens upplevelser gör att jag tar det här nu.
Egentligen är det väl ingen större skillnad på bedömningen, man ska ha skött sig, betalat och inte ha stora skulder.
Men att komma in i det är ta mig sjutton ingen lätt sak. Efter terroratacken 9-11 så är ju allt svårare, krångligare än någonsin. Alla banker upplyser om att de behöver kontrollera ens identitet ordentligt för att inte terroristpengar ska hamna i landet. Dessutom så är ekonomin i USA botten, de flesta är skuldsatta över öronen och för några år sedan behövdes inte mycket för att får kredit. Men sedan sprack bubblan och nu är det så mycket svårare.
Man kan som utländsk medborgare ha bankkonto i USA, det ordnade jag innan jag fick mitt uppehållstillstånd och det har jag skrivit om
HÄR, men det är kontantkort utan kredit.
I USA så mäts kreditvärdigheten i poäng - så kallade credit scores. Alla vet att man behöver bra, men ingen har riktigt koll på hur det funkar. När jag var på min bank och frågade om hur skalan såg ut, var man börjar, vad som är bra och vad som är dåligt hade till och med bankmannen svårt att svara på det. Han trodde att det började någonstans på 500 poäng. När jag letar lite så hittar jag att skalan tydligen ligger mellan 350-850, med tillägg att de flesta tror det, men det finns inget vedertaget system. Så här står det:
If you read enough articles about the credit score scale you will become thoroughly confused about what the numbers really mean. The reason for this is that there are no rules that carry over between all financial institutions as to what constitutes a good credit score.
Gör det hela enkelt eller hur?
Däremot så hittar jag en del riktlinjer på vad som är bra och dåligt
mindre än 600 = DÅLIGT, du får förmodligen inget beviljat
600-640 = Kanske du kan få något, men till väldigt hög ränta
641-680 = Halvbra, du kommer få okej ränta
681-720 = Bra, du kommer alltid att kunna få lån lätt och förmodligen få bra ränta
720-upp = Nu är det plättlätt både att få lån, perfekt ränta och du kan göra vad du vill
Nu är det inte så att jag vill handla på kredit, jag försöker bara komma in i det förbaskade systemet.
Så här säger informationen:
In order to establish a credit report, you need to apply for credit.
Första gången ansökte jag om kreditkort samtidigt som jag öppnade eget bankkonto på en bank för 9 månader sedan. Att jag skulle få avslag då var jag förberedd på.
Nu har jag satt in pengar varje månad, aldrig varit sen eller haft för lite pengar. Jag har varit i landet längre tid och tyckte det var dags att prova igen.
Men icke, jag har ingen credit history. Ursäkta språket, men tacka fasen för det, och inte lär jag få någon heller om jag inte kan få betala.
De påstår dessutom att det är bättre att inte ha någon credit än bad credit. Jag vet inte jag
Så när jag fick en av de förtryckta reklamen om att de kollat mitt SSN och att jag berättigad att söka ett kredit kort hos den här banken, så tänkte jag, - Okej, va sjutton jag provar väl då. Normalt sett brukar de gå direkt ner i makuleringsmaskinen.
Och hur gick det då? Nope, ingen kredit historia... avslag. Men skicka mig inte papper då!!!
Det finns kreditkort som man sätter in pengar på i förväg, men hurvida de genererar i kredithistoria eller inte verkar lite oklart.
Man kan söka tillsammans med någon. Känns jättebra, inte alls omyndigförklarande när man är över 40 och utan betalningsanmärkningar.
Och lånet och huset kunde inte stå på mig eftersom... just det, jag har ingen kredithistoria.
Jag kan inte få ett mobiltelefonabonnemang och mycket annat.
Misstänker att det hade underlättat om jag hade jobbat och fått en lön. Som en parentes kan jag nämna att minimum lönen är i Ohio för arbetare utan dricksjobb 47,71 kronor, då ingår säkert ingen sjukförsäkring. Jag kan renovera, vara hemmafru och klippa kuponger för mer pengar än det.
Igår ringde jag och ändrade företag som hämtar soporna hos oss. Och vet ni, jag skrev det i mitt namn. Jag är ansvarig för soporna i alla fall. Det går framåt...
Alla bilder lånade från Internet idag