Food, Inc. - Var finns glada kossor?

Ända sedan jag såg filmen Food, Inc har budskapet fastnat i huvudet. Jag erkänner att jag inte vet så mycket om svensk matproduktion, men jag var/är ganska säker att de äter hö. Den filmen visade överproduktionen av majs som gör att man använder det i alla möjliga konstiga former. Bland annat som foder till kossorna. Eftersom kossor inte äter majs naturligt så utveckar de e-coli bakterier. Och för att "rena" köttet så behandlar man det med ammoniak istället för att låta kossor äta hö. Nedan är citat från fakta angående filmen. Mycket intressant och länken till det finns HÄR

Cattle are given feed that their bodies are not biologically designed to digest,
resulting in new strains of E. coli bacteria, which sickens roughly 73,000
Americans annually. And because of the high proliferation of processed foods
derived from corn, Americans are facing epidemic levels of diabetes among
adults and alarming increases in obesity, especially among children

Och det här är bara lite av de sorgliga fakta som togs upp. Att djur inte har det bra vet jag, men har kategoriskt undvikit att se dessa program eftersom jag far illa av att se det. Som konsument väljer jag alltid ekologiska ägg och här i USA köper vi bara Organic så långt det går. Men jag tycker om kött, det moraliskt riktiga vore kanske att bli vegetarian, eller vegan, istället för att vilja ha kött från glada kossor.


Mina myskankor jag hade hemma i sverige

Funderar också på om man kan ha lite glada hönor här som kan lägga ägg. Hemma i Sverige hade jag flera komposter och älskade att odla. Så det var något av det första jag gjorde när vi flyttade in i huset - starta en kompost för framtida odling. Tomaterna har jag under ett lysrör i källaren. Funderar över när grannarna kommer ringa polisen för att de kanske tror jag odlar annat än tomater, ha ha. Just nu letar jag efter organiska farmer här i Columbus området. Hittar jag inte nån får jag väl helt enkelt skapa en egen.

Skönt att slippa KÅT 069 el KUK 030...

Två bilar i familjen - om det nu var tillåtet så skulle man faktiskt på sin uppfart kunna skylta med KÅT KUK parkerade bredvid varann. Säkerligen skulle det vara eftertraktat att i John Holmes anda försöka få tag på kombinationen KUK 030, fast vi tjejer vet ju redan att bilar används som penisförlängare...
Men nu är det ju inte tillåtet, inte heller DUM eller OST får det stå på plåten.
Vill du oxå se vad din bil inte får "heta" - Klicka vidare HÄR
-------------------------

Om man vill bli en riktigt populär bloggare, och man inte är runt 20 år, plutar med munnen och kör dagens outfit, eller är någon av bröderna Schulman, då har du tipset här:
Blogga om sex!

De mest sökta termerna enligt bloggsök.se är:

1. sexnovell
2. färjan
3. sexblogg
4. onanera
5. kauhajoki
6. blondinbella
7. sexnoveller
8. papa dee

Vad vi svenskar är intresserade av är alltså: sex, skvaller, våld och bimbos.
-----------------------------------

Och för att återgå till Schulman. Idag surfade jag mig till två "nyheter" om Alex. Det ena är att äktenskapet med Katrin är slut. Det är tydligen ingen nyhet utan skedde någon gång i somras.
-Va fan, jag har ju precis börjat vänja mig vid att dessa två poppar upp som par i TV'n
Först var det något inredningsprogram och nu senast något bantningsprogram. Och så går dom och gör slut

Det andra är att han drabbades av en briljant ide och la ut sina kreditkortsuppgifter på nätet på sin blogg och bestals på tusentals kronor av snabba läsare. . LÄS ARTIKELN.
Utan att ha läst speciellt mycket i hans bloggar har jag alltid trott och tyckt att han verkat vara en smart kille. Men i det här fallet så man väl bara instämma i hans egna ord:

– Ja, jag vet. Herregud. Hur jävla dum får man vara?

---------------------------------------------------
Bara en tanke... Alex kanske kan få nummerskylten DUM
---------------------------------------------------
Nu ska jag gå ut och bruka min trädgård en aning innan mörkret faller.
Hurvida det blir glamour och Stureplan ikväll, det har jag ingen aning om. Men i några timmar framöver ska jag befinna mig i komposten med ankskit.
Hmm., är det kanske inte någon större skillnad?

Från andra ankullen 0808

Måste bli av med måste

Det är alldeles för många "måsten". I vanliga fall skulle de säkert vara roligt, men som det är nu känner jag att jag helt enkelt inte fixar det.
Har tänkt en hel del och inser att jag måste göra mig av med sådana saker.
Det svider ordentligt, men nu när jag har bestämt mig så önskar jag bara att jag blir av med det så snabbt som möjligt.

Ankorna

Ankorna är en av sakerna.
Jag kommer lägga ut en annons för att sälja alla, inte bara ungarna.
Fixar helt enkelt inte att ha dom nu.

Pelargonerna

Jag har länge tänkt att jag ville försöka ta sticklingar och sälja pelargoner.
Tänkte att det kunde bli en väg tillbaka. Men jag har helt enkelt inte kommit så långt med min önskan som jag hade hoppats. Därför känner jag att det är lika bra att göra mig av med en hel del av min samling.

Nu måste jag bara fundera på hur jag rent praktiskt ordnar det här.
Annons på blocket lär det väl bli.

Många ungar...

---Verkar inte som alla bilder kommit med. Trött, fixar de som inte syns nu imorgon---


Nu har hon tagit ut de små bebbarna

Mamma anka sköter sig faktiskt riktigt exemplariskt den här gången.

Pappa anka är fortfarande förvisad ut ur inhängnaden. Han vankar längst staketet och ser lite olycklig ut. Kan inte hjälpa att jag tycker lite synd om honom.Men han har ju inte visat sin bästa sida direkt när de gäller omvårdnaden av de små.
Jonglerande med ankungar står inte högt i kurs för deras fortsatta välbefinnande.
Så han får helt enkelt vara utanför.

Idag blev jag aningens rädd. Hörde att mamma anka ropade på sina bebbar, hon lät mer orolig och energisk än vad hon brukar.
Då visade det sig att fyra små ankungar hade fått för sig att göra stora världen. Helt plötsligt befann de sig utanför min tomt -mot skogen i ett snårigt ställe. Mamma anka ropade förtivlat. Själv tog jag fram mina bästa akrobatiska kunskaper och svingade mig snabbt över stängslet.

Var sjutton hade de tagit sig ut?

Fattar de inte att både skator,hundar och kattor lurar där utanför...
När jag väl tråcklat mig igenom snåren fram till ankungarna så vips... hoppade de in i varsit hål i Gunnebostängslet. Så nu kan jag meddela att de hålen är för stora hade inte en tanke på att de skulle kunna ta sig ut där.
Kvällen har jag tillbringat i regnet med att klippa ut hönsnät i lagom storlek och sätta i nederkant så ankorna håller sig inne i säkerheten.
De e så himla söta!

För övrigt så står Doris inte högt i kurs. Jag har ju varit tvungen att ha henne bortlämnad under en ganska lång period. Undrar om det kan varit någon form av missnöje som hon bestämde sig för at visa idag.
Jag skulle bara lite snabbt åka å handla mjölk till kaffet...
Lite snabbt är alldeles lagom tid att hitta på en massa skräp.
Och inte fasen tänkte jag mig för heller.

Jag har ett par nya fina skor. Modell fina sandaletter som jag inhandlade på NK på rea för presentchekar jag fått. Har använt de 3 gånger...
Börjar ni känna vart de lutar... Fem minuter senare med mjölk i min hand upptäcker jag Doris med min nya fina partyskor. Hon har byggt om dom, skulle man kunna säg...
Varför, VARFÖR, Varför????!!!!
De stod ett par sunkiga gummistövlar, säkert mer bitvänliga, gympadojor och en hel hög med skor. Varför väljer hon alltid de enda party-gå-ut-skor jag har. De andra jag hade tuggade hon sönder 3 gånger, nu bortom räddning. De här nya - de enda - de är oxå bortom räddning.

De känns på nåt sätt som om hon förmedlar budskapet -Där fick du jävla kärring för du lämnat mig. Du ska inte tro att du ska kunna gå ut å ha kul inte!

Men, som vi alla vet så påstås hundar inte ha den beräknande förmågan. Men jag undrar...

Själv har jag en sunkdag- känner mig som ett mindre kem.lab - får nån märklig medicin där jag lyckats träffa rätt på samtliga biverkningar, men inte ngt för det som den ska hjälpa för än, suck

Mera ankungar & Lure Coursing

Dagen började med att ankungarna började kläckas. Sju stycken är kläckta nu på kvällen.

Sen har det ju varit ett riktigt jävla skitväder. Igår var jag nere i Sorunda hos Linda och John. Linda berättade att hon och Cesar anmält sig till Lure-Coursing idag. Vajjert!!! Tänkte jag. Doris är ju en fena på att jaga allt hon inte får jaga, så varför inte ta tillfället i akt att utnyttja hennes jakt till något hon får.

Det började regna så smått, ringde Linda... Vi kom överens om att lite regn skulle väl inte stoppa oss...

Lite regn!!!! Det regnade sjukt mycket!!!


Linda & Cesar i vänstra hörnet. Mycket blöt Doris till höger.


Helt otroligt var det ett gäng som trotsade sunkvädret och körde lure coursing.

Doris sprang glatt, aningens bekymrad över munkorgen i början. Men den glömde hon snabbt.



Cesars var inte riktigt lika inne på att jaga. Men Linda sprang jäkligt snyggt!

Jag blev ankmamma i 4 dagar...

Här har det varit fullt upp.
Ursäkta att jag inte hört av mig eller skrivit.
Det är fantastiskt roligt med kommentarer i bloggen - tack!

Så här gick det med lilla ankungen.
Efter att jag räddat den ur dammen så följde 4 dygn som jag levt i symbios med en liten ankunge.
Med en spruta gav jag den vatten, blötte mat och stötte i morteln. På kvällarna låg den innanför min tröja.
Doris fick oxå hjälpa till och fick en ankunge på sin varma mage. Söta underbara lilla Doris låg stilla så snällt medan ankungen pickade i sig mat som jag la i hennes päls. På natten sov jag (eller sov å sov...) med ankungen i handen nära mig och Doris.
Doris tittar på ankungar
Efter några dygn började den pigga på sig. Så fort jag lämnade den pep den efter mer mat. En ankunge äter mycket!
Sedan blev den så stark att den började röra sig. Men den lilla hade inget balanssinne. Ramlade bara omkull och hade ingen kontroll.

Väntade lite till... Det blev inte bättre, snyft.

Då bestämde jag mig för att det inte gick att rädda den längre utan det enda jag gjorde var att förlänga ungens lidande. Och har man djur så..., enligt min uppfattning så gör jag allt för att rädda dem tills gränsen är nådd. Då är det dags att avsluta deras lidande - och det gjorde jag efter 4 dygn.

Kände mig alldeles ledsen, tänk att en liten ankunge kan rubba ens vardag så.

Det går inte så bra...

Oj, oj, oj...
Det här med de små ankbebbarna har ju varit en jobbig upplevelse.
Väntan..., kläckning, små ljuvligt söta små gula bollar.
Sedan sorg och förtvivlan när de inte överlevt.
Pappan verkar inte direkt gått på faderskapskursen. Att påstå att han är omild med dom är bara förnamnet. Så han fick inte vara med, utestängd medan mamma och ällingar fick vara i inhägnaden.
Två små ungar drunknade redan första natten.
Dumma, dumma ankmamma som inte räddade dom.
En unge kvar.
Tog in den, gav den mat och vatten och sa till Doris :
-Du får ta den, för ankmamman verkar inte ta hand om den.
Lilla söta underbara Doris... Jag har nog aldrig sett så många veck på hennes panna.

Mycket märkligt tyckte hon att det var. Det blev ju inte mindre märkligt för lilla Doris när pippin gick in under hennes mage och började picka på hennes tuttar. Men Doris är världens sötaste snällaste, så när man säger försiktigt till henne så sitter hon där och bara tittar...

Idag på eftermiddagen ska jag titta till den lilla ungen. Mamman sitter på ena strandkanten och ungen är i vattnet. Istället för att simma till land, försöker den förtvivlat simma till sin mamma. Det är bara det att det är en stor trädgren i vägen. Lilla ungen förstår inte att den ska simma 20 cm till land och gå runt pinnen. När jag får tag på den är den nästan död. Alldeles iskall och ena ögat inte fint. I ca en timma går jag med en liten ankunge under tröjan och försöker värma den.
Svullnaden på ögat går ner och den torkar. Efter några timmar bestämmer jag mig för att den har det bäst hos sin mamma inbäddad i hennes dunfjädrar. Men mamman struntar i ungen.
Lämnar jag ungen där, med sin puckade mamma som inte förstår att värma den kommer den helt klart vara död imorgon. Den är matt och svag och orkar inte själv.
Bestämmer mig för att göra så gott jag kan.
Så här sitter jag nu...
Jag har ankungen inbäddad i fetvadd under tröjan och har lyckats få i den lite mat och vatten. Den lever fortfarande, men jag är tveksam till om den klarar natten.
Allt annat jag påbörjat eller skulle ha gjort har blivit stående.
Kaos - javisst!
Men ett litet ankliv är oxå ett liv. Och även om den dör inatt vill jag känna att jag gjort så mycket jag bara kunde.
Och nu är jag skittrött, så förmodligen är svenskan inte den bästa i det här inlägget.

Ankbebbarna är 1 dag nu

Idag är de små ankorna 1 dag, si sådär...
Tre ankor fortfarande kläckta och fyra ägg okläckta.
Jodå, ankmamma vaktar de som en riktig pitbull. Idag när jag kikade in fick jag se en liten ankbebis gå runt på sin mammas rygg. Bra att man alltid har mobilen med sig.


Så jag satte mig därinne i huset å bara tittade på de små.
Mamma anka blev riktigt lugn efter ett tag och insåg att jag inte var något större hot, utan en ganska trivsam sak som kom med mat och vatten till henne.


Så efter en stund kunde jag till och med hålla en liten liten gul anka i handen.
Och titta när jag lägger tillbaka den. Mamman är inte alls upprörd längre.

Sugen på att köpa anka??? Gå till min hemsida och maila mig!

Snart börjar ett av mina favvoprogram - Rent hus - det tilltalar den låga driften inom mig som på något sätt gillar att äcklas.

Och så tycker jag att jag har det så himla fint hemma efter att ha sett det. Extra poäng för det, ha ha!

Pippisar

Mina myskankors ägg har börjat kläckas!
En liten film kan du se här

Myskankor som boar

En helt underbar dag.
Tar en paus i solen på tomten. Så hör jag det... Det låter som någon trashar hela min friggebod.
Kikar in hos ankorna, först tror jag de är galna, sen inser jag att de hjälps åt att boa.
Honan och hanen sliter i frigoliten, de kommer åt den uppe i taket, resten har jag satt för när jag isolerade deras hus.
Har länge undrat varför de sabbar sitt hus, nu fick jag svaret. Frigolit är mysigt och varmt för små ägg :).
Spelade in en liten film för de som vill se ankor boa. Tycker de är riktigt söta när de hjälps åt. Den är ca 1 minut lång, har du tålamod att se så länge så får du mot slutet höra hur en myskanka låter när de kvittrar. De ha två ljud, ett väsande - japp det hörs oxå, och ett kvittrande.

Och hoppa in på hemsidan och rösta på om du tror att det blir ankor av äggen! Klicka här för att rösta.

Dessutom - om någon läser här vore det himla trivsamt med en kommentar, ett litet hej räcker!