Nu ska jag för en gångs skull vara riktigt personlig.
Kanske kommer det mer i takt med vad jag bestämmer mig för att dela med mig av.
Men först en liten reflektion över vad som lockar...
Läste på Bloggportalen,
ville gärna se vad andra skrivit om endometrios.
Längst upp visas de mest populära artiklarna som det bloggats om.
30 inlägg om
Blondinbella som dricker vin - 0 inlägg om endometrios.
Men va fan...
Ja, jag vet. Nu kommenterade jag oxå Blondinbella, så jag är väl den 31:a som har med det...
Här kommer i alla fall ett inlägg om hur det kan vara att ha endometrios - sjukdomen som inte tas på allvar...
Kom hem från centralbadet och satte mig för att kika in vad som hänt i världen.
Hittade en artikel i
Aftonbladet om endometrios.
-This is my story-
I många år hade jag haft fruktansvärda smärtor.
Men tjejer har ju haft mens i alla år, de är väl inget att gnälla för.
Och att sjukskriva sig för lite "menssmärtor", det gjorde man inte i första taget.
En av de gånger när det gjorde som mest ont åkte jag till sjukhuset.
Jag minns hur jag på akuten och grät och grät.
En läkare tittade lite nedlåtande på mig och sa:
- Åk hem och ät alvedon.
När jag var runt 20 år gjordes den första titthålsoperationen.
Man hittade chokladcystor, sa läkarna. Jag förstod ingenting.
Ja det är ett annat namn för endometrios.
Ingenting hjälpte.
En smärtattack kom när jag dryga 20 år åkte med dåvarande pojkvännen till Portugal.
Under inflygningen kände jag att nu har jag så ont att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Det slutade med att jag svimmade i planet.
Medans övriga passagerare gick ut, tryckte personalen på planet i mig någon grym smärtlindring. Fick en egen transfer och har nog aldrig varit så "hög" i hela mitt liv.
Och just då hade jag inte ont, kan jag lova.
Men, smärtan kom tillbaka. Läkare skrev ut citodon och annat smärtstillande. Inte ens det hjälpte.
Det gick en period, ny operation.
Sedan provades olika behandlingar.
Jag fick en period hormonsprutor, dyra som tusan och var tvungen att åka till sjuksköterska för att få dom. En annan period var det p-sprutor varje månad.
När jag fyllde 30 år hade jag redan varit i klimakteriet 3 gånger.
Har man edometrios så kan behandlingen bli hormoner.
Om jag har förstått det hela rätt, med reservation för att jag kan missuppfattat något...
Avsikten med hormonbehanlingen är att mensen ska utebli. Endometrios är slemhinna som bildas utanför livmodern och som följer samma cykel som mensen. Men bildas den utanför livmodern har den ingenstans att ta vägen. Därav bildas dessa cystor. Av samma anledning, från 18 års ålder, frågade läkarna om jag inte skulle försöka bli gravid. Det var inte riktigt rätt anledning att försöka bli förälder, tyckte jag.
Men smärtan kom tillbaka. Återigen ny titthålsoperation, och mer endometerios upptäcktes.
Jag tappade räkningen, tror att jag gjort en 5-6 sådana operationer.
Sedan gjordes en större operation där man la ett bikinisnitt. Mer endometrios upptäcktes samt sammanväxningar av organen.
Jo, nämde jag att man vid en av operationerna gjorde en liten miss och råkade sabba något med en nerv. Det gjorde att jag fick fantomsmärtor ner i benet och fick gå på smärtkliniken under ca 1 år för att få en spruta rakt in i en nerv i magen. Det var inte skönt.
Flera år och operationer senare, stod jag återigen med outhärdliga smärtor.
Mitt äktenskap hade just havrerat och jag ville inte se en ny man någonsin, än mindre skaffa familj.
Läkaren som jag gått hos och som genomfört flera av mina operationer hade sagt att jag var ett av de svåraste fallen hon sett, vad vet jag...
Nu kom det på tal att operera bort livmoder och båda äggstockarna. Med ultraljud går det att upptäcka endometrios som är placerad på vissa ställen. Men sitter det tokigt till så är det inte säkert att det syns.
Jag kände att jag inte orkade ha ont mer och bestämde mig för att genomföra den operationen.
Beslutet var rätt om för jag inte orkade ha ont, men vissa konsekvenser hade jag inte räknat med. Men det är en annan historia och har att göra med omgivningens reaktioner.
