Att prata med en dator har sina problem - både på Amerikanska och Svenska

Precis innan läggdax kan jag få för mig att jag undrar över saker. Igår bestämde jag mig för att ta Siri till hjälp i min Ipad.

Kvällens klurighet var att jag funderade över vilken gräns som "Drunk Driving har i Ohio i USA" normalt kallat "DUI".
Nu är det så att Siri bara pratar Amerikanska, och efter nattens försök inser jag att jag inte gör det.

Började med att fråga: -Whats the law about DUI in Ohio, US?
Här är hennes svar:

Okej, försöker omformulera: -Whats the law on drunk driving?
Siri svarar:

Sista försöket, säger bara:  -DUI?
Siri svarar:

Fast å andra sidan kan jag ju inte svenska heller, och tydligen inte ensam om det. Det här händer mig också jämt

Födelsedag och lite amerikanskt julpyssel

Och så svisch.... tillbaka en snabbis till idag. Det kommer bli så här nu, hoppas ni orkar hänga med...
Idag var det då min födelsedag, jag är barnsligt förtjust i att både ge och få paket, ja jag erkänner det.

Nu efter omständigheterna så blev det inte ett hejdundrandes kalas, men jag läste på Facebook att en del av vännerna hemma varit ute och roat sig och jag hoppas de tog en extra drink för mig.

När jag vaknade så låg det i alla fall ett paket bredvid sängen. För ett par veckor sedan var vi på Sam's Club och kikade. De brukar ha en hel del roliga kläder till bra priser och det här var 2 saker som jag provade, men som jag tyckte var onödigt att lägga pengar på. Den vita västen i lite stickat och fuskpäls gillar jag verkligen, även om tvättråden fick mig att avstå den gången vi tittade på den. Den andra jackan är som en munkjacka med mjuk fluffig insida och fina detaljer. Har inte bestämt om jag ska behålla den eller lämna tillbaka och spara slantarna. Det är inga dyra saker men jag tycker det var gulligt att han kom ihåg att jag stod länge och väl och tittade på västen.

På kvällen åkte Paul iväg och kom hem med sushi från Giant Eagle. Rå fisk är ju något vi svenskar gillar...
Så det blev mat hemma och jag vet att han gillar de dagar jag äter sushi, för det innebär pizza för honom.

Han hade till och med köpt ett par bitar cake. En blandning av brownie, cheesecake, icing och choklad och något kexigt.

-------------------------------------------

Idag tänkte jag även lite snabbt beröra julen.
Här i USA är det alltid någon högtid som firas och som det ska köpas att dekoreras till. Halloween dekorationerna var på ena sidan gången och sedan fick de samsas med julpyntet.
Jag tillhör de som tillbringat många jular och nyårsaftnar på jobbet. Och det ärligt talat med glädje. Jag gillar helt enkelt inte sådana här högtider när familj ska samlas och allt ska vara gull i gull. Sorry.

Dock gillar jag att fascineras och ibland förfasas över juldekorationerna här.
Här kommer ett litet utbud från saker jag inte kunnat låta bli att fota när vi varit i affären. Kanske lite inspiration...

+

Däruppe står de uppblåsbara plastsakerna.
De ligger helt klart i en egen kategori av smaklöshet och är vansinnigt populära

---------------------------------------------------------------
Vårat hus var det tråkigaste på hela gatan. Inte en endaste juldekoration. Jag hade helt enkelt inte gjort det.

Nu är vårat hus fortfarande det tråkigaste på gatan men jag köpte en ful krans på Walmart som jag pimpade till med lite av det vi hade hemma och några kulor. Nu häger den vid garageinfarten. Jag har dessutom varit ute med häftpistolen och tagit en slinga ENBART VITA små lampor och hängt i taket vid entren.

Och julgranen blev en liten levande planta i kruka som är vansinnigt lite utsmyckad. Jag hoppas den kommer fortsätta att leva och kan vara ute sedan.

Så kom inte och säg att det inte är julpysslat här!

Tyvärr törs jag inte stanna och ta kort på husen här, de är totalt galet hur en del ser ut.

Våra grannar är väldigt lite utsmyckade om man jämför. Härom natten smög jag ut i alla fall och tog några bilder för att ni ska få se.

Dom är inte så himla bra för det var tvärmörkt och husen en bra bit bort och jag hade fel objektiv, men men

Den här bilden får ni se bara för jag tyckte det var roligt hur det blev när en bil körde förbi och jag hade lång slutartid.

----------------------------------------
Vill bara säga att jag snart kommer komma tillbaka till fredagstemat och show and tell. Det är något jag tycker är roligt och gillar vara med på. Men det har varit annat som tagit plats, men snart så....

Nu är det sluttid för mig idag och hoppas alla får en bra helg!

För nästan 3 månader sedan åkte jag äntligen hem

I slutet av augusti blev så den efterlängtade resan hem till Sverige av. Jag hade längtat efter mina vänner, efter allt det svenska så det gjort ont i hela kroppen.  Det var inte helt smärtfritt ens i början av resan eftersom Irene bestämde sig för att dra in över USA's östkust.

Hela städer evakuerades och till och med New York stängde på ett sätt som aldrig hänt förut.
Likadant med Newark Airport, den stängde totalt, inga plan fick landa eller lyfta.
Fasen att jag inte bokade över Chicago istället!
Det var ovisst in i det sista om jag skulle komma iväg eller inte.
Bestämde mig i alla fall för att åka till flygplatsen här i Colubus efter många samtal med flygbolagen som nog trodde att de kanske skulle flyga.
På Columbus flygplats så ropade de ut vid boardingen:
-Grattis, ni är det första planet som lyfter på fyra dagar till Newark.

Så här såg det ut från flygplansfönstret när vi gick ner för landning i Newark. Irene hade varit snällare på vissa håll och lämnat kvar flygplatsen där jag skulle landa.

Jag tycker inte om mellanlandningar. Ska man boka biljett så blir det alltid billigare om man flyger typ från Columbus i USA, till Canada, vidare till Frankfurt, vidare till Köpenhamn och sedan till Stockholm. Tror nog man kan ta  en tur via Island för att det ska bli riktigt billigt. Säkert finns det någon alldeles utmärkt förklaring till varför det ska vara billigare att använda upp så mycket mer tid och flygbränsle, men jag har då inte klurat ut det. Dessutom om man nu ska vara på alla dessa flygplatser lär man få packa stor massäck för dyrt är det att äta. Och kom ihåg vad du får ta in i vilket land...

Räddningen på mellanlandningar. Ni vet väl om bantningen med Subway, hur nyttigt det är..... Nej, jag har inte gått på det, men tröstar mig dock att det säkert inte är det mest onyttiga.

Jag vill vänta så lite tid som möjligt, men ha tillräckligt med tid för att hinna ta mig till nästa terminal och lite marginal för förseningar.
Den här gången lyckades jag bra med restiden. 11 timmar och 30 minuter var den totala beräknade till.

Väl på Arlanda väntade privatchauffören - fasen vad skönt att vara bland vänner igen - det är kärlek.

Och den bilen.... Jag dreglar fortfarande.

I bilen på väg mot Stockholms stad kom det första av det jag inte riktigt hade räknat med den här resan.
-Du.... Jag har något att berätta för dig... Det var någon som försökte tända eld på ditt hus. Det var ett par månader sen nu...
Och så började min resa hem som inte blev som jag planerat.

Mer kommer...
Och förresten är det min födelsedag idag. Så grattis på mig!

Halloween i USA

Eftersom jag fortfarande måste lägga fokus på en massa annat än roliga saker som blogga så har det blivit väldigt sporadiskt med inläggen. Och så kommer det nog tyvärr bli ett tag framöver innan jag får ordning på allt.

Dock har det varit Halloween helg här i USA och förmodligen hemma i Sverige också. Här känns det som om det alltid är någon helg som man kan handla och pynta till, men Halloween är en av de bästa/värsta beroende på hur man vill se det.
Därför tänkte jag helt enkelt bjuda på lite bilder från Halloween pynt. Kan meddela att vi nog haft det tråkigaste huset eftersom våra pengar går till fogmassa, gipsskivor och spackel :)

Kläder att ha på sig finns i mängder, finns inga begränsningar där

Man kan även köpa pratande monster, eller varför inte en vandrande kvast. Den här gick omkring på Cracker Barrels presentbutik som ligger innan restaurangen.
Det mest tackiga tycker nog jag är de uppblåsbara figurerna. Sådana som jag tycker ser ut som pool leksaker.
Men för att man inte handlar så hindrar det ju inte att man kan prova några små outfitter i affären.

Hoppas ni alla haft en trevlig Hallowen - var än ni befunnit er

Söndagsmiddag hos våra nya vänner

I söndagskväll var vi hembjudna till Jill och Keith, ni vet de som vi var ute på blind date med :)
Det är så roligt att ha lärt känna några här i USA och jag är så glad att jag tog mod till mig och frågade våran "posttjej" om hon ville fika nån dag. Och ibland blir det bara så himla bra. Det blev det den här kvällen.

Så på söndagen for vi över. Dom har ett nytt fint hus som ligger ca 20 minuter bort från oss. Inga nerrivna väggar och hål i taket. Och ett fin-fint kök. Önskar att det en dag blir ordning här också. Som det är nu så vågar jag knappt ta in folk.

Innan var jag lite orolig eftersom jag inte vet hur man gör när man går på middag på amerikanska. Jag hade frågat Pauls syster på lördagen vad man tar med sig, om man tar med sig något? Hemma brukar jag alltid ta med en blomma, en flaska vin, fina servetter eller annat. Men Paul syster sa att man tar med något att äta efter maten. Jag tycker det känns lite underligt eftersom man bara tar med mat när det är knytkalas hemma. Men, men... Vi tog med lite muffinsar, hade ju ingen aning om vad de gillar.

Jill hade sagt att hon gillar och laga och det märktes. Och det var så himla roligt för hon hade gjort något som påminde om kåldolmar. Kåldolmar är något jag minns från när jag var barn och som mamma brukade göra.

Så här fin och mysigt hade de dukat när vi kom

 Och eftersom jag älskar att ta bilder och minnas så var de tvungna att ställa upp och bli förevigade.

 Paul och Keith

 Jill, jag och Paul

Jag har aldrig gillat öl, men jag har alltid gillat tanken och hur gått det låter med en stor stark. Nu har jag hittat något som faktiskt var otroligt gott och som jag måste köpa "Bud Light Lime" - prova den om du inte gillar öl!

 Kolla den här kakan som Jill gjort till efterrätt. Den var lika god som den ser ut!

Efter maten spelade vi Yatzy, men kom hela tiden in på andra samtalsämnen och glömde spelet. Roligt att man kan ha så mycket att prata om och tiden gick väldigt fort.
Jo, vi spelade klart spelet - och jag vann inte.

Som en Blind Date

Som ni vet så tycker jag att en av de svåra sakerna med att komma till ett nytt land är att man saknar sina vänner otroligt mycket. Folk är otroligt vänliga här i USA där jag bor, men det känns på något sätt som att det svårt att komma inpå. Man pratar om att träffas, men sedan blir det inte riktigt av.
Jag känner också att jag inte riktigt vet hur man umgås här, vilka de sociala normerna är, sådana som inte är uttalade men som alla vet, och som ska följas.
Människor är ju som hemma, likadana på ett sätt, men så mycket är annorlunda också. Ett parallellt universum helt klart.
Vi bor ju lite på vischan, så man stöter inte på folk direkt. Husen ligger så vi ser grannarna men det är tillräckligt lång mellan för att man måste ha en anledning att knata över till dom för att växla några ord. Det har inte jag gjort.

Ena grannens tös hade saftstånd för ett par månader sedan, så stannade jag till, köpte lite saft och pratade. Men det är ju inte så att man går och ringer på och säger -Hej vad gör du? Vill du fika med mig?

Så här ser postbilen ut här.
Den här bilden har jag lånat från internet.

 En av dom som jag träffar på regelbundet är hon som kör våran post. En ung tjej som alltid är trevlig och rar, vi har pratats vid lite då och då under senaste året. Till slut bestämde jag mig för att höra om hon ville fika med mig nån dag. Helt ärligt talade jag om att jag känner mig ny och inte fått speciellt många vänner.
Kändes lite konstigt och läskigt, men vad sjutton. Det värsta som kan hända är väl att vi inte får någon post, och det är ändå mest räkningar.
Ytterliggare ett några veckor gick och eftersom jag tror att alla andra har upptagna fullspäckade liv så vill man inte vara påträngade.
Men så häromdagen så skickade posttjejen ett sms till mig om jag och min man ville möta henne och hennes pojkvän och äta ute. Sagt och gjort, så i fredags tog jag med mig Paul och det kändes som om vi gick lite på blind date. Vi hamnade på en sushi resturang. Paul äter inte rå fisk, men det fanns annat på menyn. Jag var den ända som åt rå fisk. De andra tog lagad mat. min sushi var klart godkänd,
Men det roligaste var ändå att vara ute och umgås lite. Eftersom jag inte hade en aning om hur de var kunde det gått hur som helst. Men det blev ju så himla trevligt.
Paul tycker jag är pinsam som tar kort hela tiden, så tyvärr tog jag inga andra bilder än på fisken jag åt.

Och den såg ut så här.

Dagarna här är varma, varma, varma. Varje kväll har det varit ruskiga åskstormar. Ena kvällen gick elen och vi var utan några timmar.
Igår slogs elen ut 3 gånger, men kom tillbaka snabbt. Däremot slogs dator, TV och telefon ut och var borta hela dagen.


Tyvärr hörs det nog inte riktigt hur illa det är här. Men jag tror jag fick med nån ordentlig smäll. fy bubblan för amerikanska åskväder.

Moment 22 - Amerikanska kreditsystemet med credit scores

Efter att ha bott, arbetat, betalat skatt och skött min ekonomi i Sverige under i princip hela mitt vuxna liv så är det en ny upplevelse att komma till ett nytt land och inse att man bokstavligen inte har något.

Jag har tänkt att skriva om mina upplevelser med uppehållstillstånd, det som i folkmun kallas Green Card, Amerikanskt körkort och Social Secutity Number.
Men dagens upplevelser gör att jag tar det här nu.

Egentligen är det väl ingen större skillnad på bedömningen, man ska ha skött sig, betalat och inte ha stora skulder.

Men att komma in i det är ta mig sjutton ingen lätt sak. Efter terroratacken 9-11 så är ju allt svårare, krångligare än någonsin. Alla banker upplyser om att de behöver kontrollera ens identitet ordentligt för att inte terroristpengar ska hamna i landet. Dessutom så är ekonomin i USA botten, de flesta är skuldsatta över öronen och för några år sedan behövdes inte mycket för att får kredit. Men sedan sprack bubblan och nu är det så mycket svårare.

Man kan som utländsk medborgare ha bankkonto i USA, det ordnade jag innan jag fick mitt uppehållstillstånd och det har jag skrivit om HÄR, men det är kontantkort utan kredit.

I USA så mäts kreditvärdigheten i poäng - så kallade credit scores. Alla vet att man behöver bra, men ingen har riktigt koll på hur det funkar. När jag var på min bank och frågade om hur skalan såg ut, var man börjar, vad som är bra och vad som är dåligt hade till och med bankmannen svårt att svara på det. Han trodde att det började någonstans på 500 poäng. När jag letar lite så hittar jag att skalan tydligen ligger mellan 350-850, med tillägg att de flesta tror det, men det finns inget vedertaget system. Så här står det:

If you read enough articles about the credit score scale you will become thoroughly confused about what the numbers really mean. The reason for this is that there are no rules that carry over between all financial institutions as to what constitutes a good credit score.

Gör det hela enkelt eller hur?

Däremot så hittar jag en del riktlinjer på vad som är bra och dåligt

mindre än 600 = DÅLIGT, du får förmodligen inget beviljat
600-640 = Kanske du kan få något, men till väldigt hög ränta
641-680 = Halvbra, du kommer få okej ränta
681-720 = Bra, du kommer alltid att kunna få lån lätt och förmodligen få bra ränta
720-upp = Nu är det plättlätt både att få lån, perfekt ränta och du kan göra vad du vill

Nu är det inte så att jag vill handla på kredit, jag försöker bara komma in i det förbaskade systemet.

Så här säger informationen:

In order to establish a credit report, you need to apply for credit.

Första gången ansökte jag om kreditkort samtidigt som jag öppnade eget bankkonto på en bank för 9 månader sedan. Att jag skulle få avslag då var jag förberedd på.

Nu har jag satt in pengar varje månad, aldrig varit sen eller haft för lite pengar. Jag har varit i landet längre tid och tyckte det var dags att prova igen.
Men icke, jag har ingen credit history. Ursäkta språket, men tacka fasen för det, och inte lär jag få någon heller om jag inte kan få betala.

De påstår dessutom att det är bättre att inte ha någon credit än bad credit. Jag vet inte jag

Så när jag fick en av de förtryckta reklamen om att de kollat mitt SSN och att jag berättigad att söka ett kredit kort hos den här banken, så tänkte jag, - Okej, va sjutton jag provar väl då. Normalt sett brukar de gå direkt ner i makuleringsmaskinen.

Och hur gick det då? Nope, ingen kredit historia... avslag. Men skicka mig inte papper då!!!

Det finns kreditkort som man sätter in pengar på i förväg, men hurvida de genererar i kredithistoria eller inte verkar lite oklart.
Man kan söka tillsammans med någon. Känns jättebra, inte alls omyndigförklarande när man är över 40 och utan betalningsanmärkningar.
Och lånet och huset kunde inte stå på mig eftersom... just det, jag har ingen kredithistoria.
Jag kan inte få ett mobiltelefonabonnemang och mycket annat.

Misstänker att det hade underlättat om jag hade jobbat och fått en lön. Som en parentes kan jag nämna att minimum lönen är i Ohio för arbetare utan dricksjobb 47,71 kronor, då ingår säkert ingen sjukförsäkring. Jag kan renovera, vara hemmafru och klippa kuponger för mer pengar än det.

Igår ringde jag och ändrade företag som hämtar soporna hos oss. Och vet ni, jag skrev det i mitt namn. Jag är ansvarig för soporna i alla fall. Det går framåt...

Alla bilder lånade från Internet idag