December i Ohio i bilder - huller om buller

 

En liten glad Hoppsan gillar snö

Och att bli jagad runt en pinnhög

Ser ni honom?

Glad Påsk

Glad Påsk alla fina där ute.

Tiden går fort när man har roligt brukar man säg, men faktum är att det inte varit så himla mycket roligt och därför inte mycket att skriva om.

Doris och jag är och hälsar på i Sverige för tillfället, det har blivit en hel del tid här av olika anledningar.

Idag var det dags för påskmiddag hos lilla mamma. Doris var väl placerad i köket mesta tiden för att inte missa något. Och eftersom min kära mor alltid går på den "hungriga-jag-har-inte-fått-mat-på-en-månad-blicken" så kan jag meddela att lilla hunden lämnade fullproppad med mat.

Vet inte om någon hittar hit längre efter mitt långa uppehåll, men jag vill ändå önska er en riktigt fin påskhelg

Julefrid - en natt hos veterinär akuten

Så tänkte jag raskt svischa in på nästa händelse som kom.
Julen var jag faktiskt så fruktansvärt trött att jag inte orkade något. Kära maken hade köpte en mjuk mjuk filt till mig.

Jag fryser jämt och är förmodligen inte bara född i fel land utan även boendes i fel stat.
Men det är lite tvådelat. Jag gillar att ha årstider, däremot inte regn, slask och mörker.
Paul hade också kommit ihåg att jag stod och tittade på en polotröjapå Walmart som skulle komma väl till pass nu när det blir lite kyligare. (mina kläder har krymt - oerhört märkligt)

Eftersom Paul åkte till West Virginia förra vecka, när systra hans kom upp från Florida så kände vi att vi varken hade kraft eller ekonomi att företa en resa dit.
Jag har dessutom varit duktigt slut och känner mig som jag fått en släng av alzheimers, det är inte så att jag vill förringa den svåra sjukdomen. Men faktum är att när hjärnan blir överstressad så kan den bete sig så som alzheimers. Min hjärna ligger nära kokpunkten.

Så vi var helt enkelt hemma, åt gott och försökte uppnå en av mina högsta önskningar - lugn och ro-
Men förmodligen har inte tomten tyckt jag varit tillräckligt snäll.

Upptäckte utslag på svarta kissens svans och att hon kliat bort en del hår. Jag vet att det första man brukar säga är att ha på loppmedel. Vi har sådant vi köpt hos veterinären och som hon fått tidigare. Efteråt satte jag på henne krage och lät henne vara i buren lite för att inte kunna slicka. Efter några timma släppte jag ut henne.

Så vi straxt före midnatt hör jag ett buller från köket. Hoppsan (svarta hunden) står lutad över snorpan som har som ep anfall. Okej, tänker jag hon har alla tecken på förgifting. Medlet måste bort. Samtidigt som jag försöker hålla en krampande katt försöker jag duscha henne och tvåla med mild tvål.
Jag lider fruktansvärt med henne.
Hennes anfall upphör aldrig, jag snarare konstaterar efter ett tag att hon verkar bli sämre. Jag är inte veterinär, men har haft många sjuka djur och tagit hand om dom i det längsta själv.
Nu bedömmer jag att hennes chans om vi stannar hemma är 80 % att hon dör 20 % att hon överlever.

Själv är jag täckt av alla kroppsvätskor en katt kan läcka när de går in i blandad chock och kramper som inte ger sig, med andnöd. Paul är på väg att gå att lägga sig, men han får springa med alternativt nya handdukar och till internet för att leta jouröppen veterinär.

Jag hinner byta kläder , vill inte stoppa in henne i buren för att hålla henne någorlunda lugn och känna att jag kan hålla henne så andningen underlättas.

Väl framme är veterinären upptagen med annan patient, men jag ser honom springa, jag menar verkligen springa till min lilla tissa nissa. Hon är inte bra.

Jag har tagit med mig medlet jag gett henne och han säger först att det är vanligt att medel man köper ute ger svåra biverkningar - tänkt på det ni i USA -. Dock vid deras research så hittar de inget som skulle tyda på att detta är farligt.
Hon får intravenöst och muskelavslappnande bland annat. Vi väntar där hela natten för att se om hon svarar på behandlingen. Veterinären säger att det satt sig i nervsystemet, vilket gör att hennes anfall aldrig upphörde så som de för till exempel med epelepsi. Här blir det låst och det ena efter det andra avlöser varann, i stor eller mycket stor uppfattning.
Som hon led min lilla kissa, det var fruktansvärt.

Så här ser det ut där vi sitter. Ni vill inte veta vad det kostar att åka på julafton till jourveterinär.

Efter några timmar repar hon på sig och de vill helst behålla henne under uppsikt. Dock är priset sådant att det är ofantligt. Dessutom svarade hon på behandlingen och jag är tillräckligt van vid djur för att kunna medicinera och vaka själv.
Så det fick bli plan B. Mediciner med hem, var 8e timma samt även "den starka" att ges analt om anfall kommer eftersom det tar 30 min för tabletter att verka.

Veterinären är fortfarande osäker på vad som orsakat förgiftningen, det borde inte vara medlet och han kan inte utesluta att det varit en osedvanligt oturlig slump. Men är oviss.

Ni som vet hur analsäckstömning luktar. Så luktade jag, och kiss.
Hemma halv 5 på morgonen. Skurar upp det värsta i köket och känner att jag bara måste ta en dusch.
Snorpan är trött, desorienterad och vill mest gömma sig. Hon får ett eget rum med tillgång till allt som behövs för att inte de andra djuren ska bekymra henne.
Och okej, det här var absolut inte det värsta på kvällen, men nog så tröttsamt.
Tvålar in och schamponerar mig från topp till tå - då tar varmvattnet slut. Underbart!

Så första dygnet vakar jag konstant. Hon blir inte sämre och verkar sakta repa på sig.
Sedan börjar hon ledsna och vill ut ur rummet och ligger bara under sängen. Hon rör sig utan problem, men verkar aningens desorienterad och vill vara ifred.

Ytterliggare en halv dag senare börjar hon bli lite mer tillgänglig. Hon spinner lite och låter mig göra hennes favorit kli. När man tar in lilla fingret i örat och gnor runt. - Andra katten gillar inte alls det.

Så kommer den stora, muppiga, men så snälla Hoppasan in i sovrummet.
Och se på tusan, då reser sig Snorpan upp och går fram till honom. Alla katter älskar honom, förstår inte varför.

Har har en kropp som en stor rottweiler, en hjärna som en... är en bäbis i för stora kläder, tror han är en chihuahua och har ingen kroppsuppfattning. Men jag älskar honom, och så gör katterna trots han ibland tror de är leksaker.

Omplåstrad och ute på en av sina första stappliga turer.

Så så var julefriden här. Men alla tvåbenta och fyrbenta är hemma och vi är "still alive". Det är vi tacksamma för

Fortsätter att njuta av lite kärlek i ett paket

Idag har jag varit helt slut efter en sömnlös natt och helgens bravader. Att jag sedan spenderade hela dagen igår med att renovera badrum gjorde det inte bättre. Bilder på det kommer.
Doris måste ha tratten på sig efter sin operation och har stökat runt på nätterna eftersom hon inte är helt bekväm.
Så igår tog jag av henne tratten. När hon somnade så skönt på min sida av sängen med huvudet på kudden hade jag inte hjärta att putta ner henne.

Så jag har sovit nada, ingen plats, trångt. Men Doris snarkade gött!
Ikväll tog jag hennes stygn där hon opererade bort utväxterna. Förvisso skulle de göra det gratis hos veterinären, men det har läkt fint och jag kände att jag hellre sparade mig 1,5 timmas resa. Dessutom har jag tagit stygn förut och det är inte så svårt.

Ikväll har jag dessutom njutit otroligt av lite kärlek i paketet från Jessica. Jag gjorde mackor med hårdkokt ägg och Kalles Kaviar. Paul tyckte att det var bland det läskigaste han sett. JAG NJÖT!!!

Lite trädgård

I brist på tid att skriva så får ni se lite bilder på min trädgård, hur det ser ut just nu.

Tänkte bara tala om att Doris läkning har inga komplikationer än så länge. Hon går fortfarande på smärtstillande och antibiotika. Struten måste hon ha eftersom hon annars slickar sönder alla stygn. Men hon är totalt oberörd av att ha den och dundrar på i vanlig fart. Och så här fint har hon placerat sig, tcker väl hon är prinsessan på ärten.

Operationen gick bra och Doris är hemma

Doris är hemma nu. Operationen hade gått bra. Jag passade på att i samband med steriliseringen be dom ta bort några utväxter som hon fått sista tiden. Ser ut som små vårtor och är förmodligen inte farliga. Men standard var att de skickar dem för kontroll. Doris fick även en spruta och lite annat som gjorde att jag spenderat en hel del pengar idag. Dock, jämför man med kostnaderna för det här i Sverige är det peanuts.
Finaste Dorpan är väck av narkosen och smärtstillande. Hon sover gott och jag hoppas att hon kommer sova hela natten också.

Mitt lilla knyte, hon fick lite extra filt för det skulle var mjukt

Doris till Rascal Unit & En färgglad hund

Upp tidigt i morse. Doris trodde inte jag var klok som tvingade henne ur sängen. Försökte få henna att kissa riktigt mycket ute innan vi hoppade in i bilen. Men hon vandrade mest runt och såg besvärad ut.

Här har vi precis kommit fram till Rascal Unit där hon ska steriliseras. Och jepp, hon är trött!

Det är en himla fin sak de har. De har dessa bilar som de åker ut med i de olika county'sarna - (som kommuner) och erbjuder väldigt billig kastrering och sterilisering. Oönskade hund och kattvalpar är ett stort problem här i USA. De har även vanlig veterinärvård i bilarna.

Så när vi sitter där och väntar kommer den här färgglada voffen in.Inspirerad att måla Dorpi, neeej tror inte det.

Det blir inga bebisar

Doris kommer aldrig att få bebisar. Nu är det bestämt sedan ett tag och dagen för hennes sterilisering närmar sig. Det har varit ett svårt beslut.
Helt enkelt, objektiv som jag är så är ju Doris världens bästa finaste underbaraste hund, och att ta valpar på henne har hela tiden varit något jag önskat. Små mini Dorpisar, suck....
Men på onsdag har vi tid. Det som jag tyckte var det mest ansvarsfulla beslutet är nu fattat även om det suger.

Doris är snygg! Ja, jag tycker ju det, men faktiskt enligt de som kan det där med utställning så är hon snygg exteriört.

Anna, som är Doris uppfödare och numera även min vän ställer ut Doris vid Årsta slott 2007.

Doris har underbart temperament. På hennes mentalbeskrivning gjorde hon lysande ifrån sig.
Här är några bilder från hennes MH.
Vill du se hur en mentalbeskrivning går till och bilder från Doris klicka  HÄR - Doris Mentalbeskrivning

 

Det är så mycket som gör att jag önskar jag kunde ha valpar från henne, så man kan undra varför jag nu väljer det här.
Jo för trots alla underbara saker med Doris så har hon allergi, det är framförallt kvalster i de flesta former som hon är allergisk mot. Det gör att det kliar på henne och jag i perioder är det bättre och i perioder värre.
Jag har provat med mycket, till och med specialbeställt medicin från Tyskland som hon fick i sprutor varje vecka. Men jag tyckte inte det hjälpte helt hundra och det kostade mig massor, massor med pengar i flera år. Nu tvättar jag henne, smörjer henne med Aloe Vera och duttar med henne.
Det jag är orolig för är att hon ska föra allergianlaget vidare och att hennes små bebbar kanske inte skulle hamna hos någon som har ork att pyssla med dom.
Dessutom fyllde Doris 6 år nu, hon börjar bli äldre även om det är svårt att förstå. Livmoderinflammation är en väldigt vanlig diagnos hos tikar. Genom att avlägsna livmoder och äggstockar hoppas jag kunna undvika sjukdomar i framtiden för min finaste voffa.

Doris och myskankorna hemma i huset i Sverige.

Jag gick just igenom alla mina papper och såg att det är imorgon och inte på onsdag. Fasen, nu är jag superstressad. Min älskade lilla bebis, jag tycker inte om att hon ska göra ett ingrepp. Känns lite extra oroligt eftersom det är i USA och ja, det är helt enkelt inte hemma. Usch, det är så larvigt men jag blir nästan gråtfärdig när jag vet att det aldrig kommer bli mini-Dorisar.

Dessutom kraschade min mage ihop totalt på eftermiddagen idag. Har inte alls skött min magkatarr de 3 dagar som Paul var ledig under helgen. Och det får jag lida grymt över nu. Måste försöka vara tillräckligt ok för att kunna köra dit imorgon.

Grattis Doris 6 år - en kärleksförklaring

Min älskade underbara Doris fyller 6 år idag.

Det känns inte som 6 år har gått redan, men samtidigt känns det som om vi upplevt mycket tillsammans. Och det är sant som de säger, en hund är alltid glad att se en.

Mitt lilla knyte kom hem en sommardag i alldeles för stort skinn och massa rynkor. Min andra hund Leia sov inte på 1,5 vecka för hon var hela tiden tvungen att kolla att Doris var kvar.
Jag, tramsig som jag är sov på golvet med henne i början. Hon var så liten och sov på min hals. Doris tror fortfarande hon är lika liten och sover fortfarande på mig, bredvid mig. Med sina långa ben sträcker hon gott på sig och jag vaknar ofta i en onaturlig ställning i ett hörn av sängen medans hon glatt ligger utsträckt gärna med huvudet på min kudde. Men det gör inget för jag älskar henne så högt.

En hög av Rhodesian Ridgeback i min soffa hemma i Sverige för si sådär 3 år sedan. - Doris , Isola och Rio.
Tack Anna, min uppföljare för att du lät mig få denna fina underbara hund. Tack för att du alltid finns där när det är frågor som kommer och tack för att du även är min vän.
Den värsta tiden - och den bästa - var när jag var i USA och  väntade på att få klar papper att ha med henne. Det var den värsta eftersom jag inte kunde ha henne med. Och hon har alltid varit med mig. Det var den bästa för att underbara vänner ställde upp och tog hand om henne, tack Johan, Sofia och Frida.

Men nu här hon här i USA med mig, hon har en stor äng och skog att springa på och har fått en bror "Hoppsan", som nog älskar henne mer än vad hon älskar honom.

Jag var lite orolig för katterna. Hemma i Sverige jagade Doris katter. Ni som varit ute med mig har sett mig en isig vinter dag åka efter i koppel när Doris sett något hon velat jaga. Hon är lugn och fantastisk med barn. Men ser hon något som behöver jagas går det från 1 till 100 på några sekunder. Ja, man tror inte det, men så är det. Men eftersom de här katterna inte är rädda, utan springer efter henne så har det gått hur bra som helst. De är inte spännande längre.

Det är också då hon glömmer alla regler. Någon frågade mig en gång hur jag lärt henne hoppa jämfota så högt. Det har jag INTE, hon kom i den förpackningen. Bilden har Anna tagit när Dorpan var hemma hos henne. Japp det är hon som hoppar.

Idag fyller i alla fall min älskade alldeles underbara Doris 6 år. Grattis min fina vovve.

Därför har jag en ömmande kropp nu

Jaha då är jag inne på min tredje dag med en ömmande kropp. Som vanligt så har jag svårt att sitta stilla och det är så mycket som behöver göras. Igår blev nästan inget alls gjort, det gick bara inte. Jag måste försöka komma ihåg att ta pauser och jobba lite lugnt och fint.
Men, men det här är en del av vad jag sysslat med ett par dagar för att få en ömmande kropp.

Besök på byggmarknaden och köpte mer virke.

Så här ser det då ut på en amerikansk byggmarknad. Det här är Menards.

Och så här uppstilad är jag när jag köper virke och jobbar och snickrar.

Rensat hängrännor från löv. Det är många stora fina träd här på tomten och det syns i rännorna. Såg att det regnade över kanten häromdagen så jag klättrade ut genom fönstret på övervåningen och rensade. Mitt favoritträd är nog tulpanträdet som har fantastiska blommor.

Klättrade ut genom fönstret där uppe. Tur att man är liten.

Köpte också trasiga säckar på Menards för $1 stycket med lavasten. De har har jag börjat att lägga runt buskar. Hitintills har rhododendron och holly bush fått dom.

Inte så mycket än, men lite blommor är planterade

Hade kuponger på hallon så jag kunde hämta 4 förpackningar gratis. Gjorde lite sylt på dom. Blev inte så mycket, men hemmagjord sylt är mumma och jag vet vad som är i den.

Gjort klart en del av hemmasnickrade odlingslådorna. Skyfflat i jord och gurka och sallad är än så länge planterad.

Gjorde en till liten låda där kanske tomaterna får bo. 

Doris och Hoppsan har fått varsin tur i vår skog. Doris letade nog mest efter äckliga saker att äta när vi var ute.
Hoppsan däremot tyckte det var lite läbbigt och höll sig nära. Ett superstort träd har blåst omkull och där roten vält är det fullt med vatten. Läskigt tyckte Hoppsan och stod på darrande ben och sniffade. Bra tyckte jag som inte vill ha en blöt, lerig hund.

Den här bilden tog jag i januari när trädet just blåsit omkull. Hade inte med mig kameran ut,
men hålet är nu vattenfyllt.

Sen har vi det vanliga, tvätta, städa och städa igen. Och vissa hjälper inte till med städningen, men det är väl deras plats i tillvaron.

Arbetsledaren

Allt är en lek

Vet inte om det här är ett försök att visa intiativ

Och den här hittar man alltid i nån låda någonstans

En till av rosorna jag planterade för nån månad sedan har börjat blomma. Lite tjusig tycker jag.

Och snart är det helg