fredag 16 december 2011

För nästan 3 månader sedan åkte jag äntligen hem

I slutet av augusti blev så den efterlängtade resan hem till Sverige av. Jag hade längtat efter mina vänner, efter allt det svenska så det gjort ont i hela kroppen.  Det var inte helt smärtfritt ens i början av resan eftersom Irene bestämde sig för att dra in över USA's östkust.

Hela städer evakuerades och till och med New York stängde på ett sätt som aldrig hänt förut.
Likadant med Newark Airport, den stängde totalt, inga plan fick landa eller lyfta.
Fasen att jag inte bokade över Chicago istället!
Det var ovisst in i det sista om jag skulle komma iväg eller inte.
Bestämde mig i alla fall för att åka till flygplatsen här i Colubus efter många samtal med flygbolagen som nog trodde att de kanske skulle flyga.
På Columbus flygplats så ropade de ut vid boardingen:
-Grattis, ni är det första planet som lyfter på fyra dagar till Newark.


Så här såg det ut från flygplansfönstret när vi gick ner för landning i Newark. Irene hade varit snällare på vissa håll och lämnat kvar flygplatsen där jag skulle landa.

Jag tycker inte om mellanlandningar. Ska man boka biljett så blir det alltid billigare om man flyger typ från Columbus i USA, till Canada, vidare till Frankfurt, vidare till Köpenhamn och sedan till Stockholm. Tror nog man kan ta  en tur via Island för att det ska bli riktigt billigt. Säkert finns det någon alldeles utmärkt förklaring till varför det ska vara billigare att använda upp så mycket mer tid och flygbränsle, men jag har då inte klurat ut det. Dessutom om man nu ska vara på alla dessa flygplatser lär man få packa stor massäck för dyrt är det att äta. Och kom ihåg vad du får ta in i vilket land...
Räddningen på mellanlandningar. Ni vet väl om bantningen med Subway, hur nyttigt det är..... Nej, jag har inte gått på det, men tröstar mig dock att det säkert inte är det mest onyttiga.

Jag vill vänta så lite tid som möjligt, men ha tillräckligt med tid för att hinna ta mig till nästa terminal och lite marginal för förseningar.
Den här gången lyckades jag bra med restiden. 11 timmar och 30 minuter var den totala beräknade till.

Väl på Arlanda väntade privatchauffören - fasen vad skönt att vara bland vänner igen - det är kärlek.
Och den bilen.... Jag dreglar fortfarande.

I bilen på väg mot Stockholms stad kom det första av det jag inte riktigt hade räknat med den här resan.
-Du.... Jag har något att berätta för dig... Det var någon som försökte tända eld på ditt hus. Det var ett par månader sen nu...
Och så började min resa hem som inte blev som jag planerat.

Mer kommer...
Och förresten är det min födelsedag idag. Så grattis på mig!

6 kommentarer:

em sa...

Ser med spänning fram emot fortsättningen av berättelsen.
Stor grattiskram!
Margaretha

Äventyret framtiden sa...

Som en spännande thriller nästan....
ser fram emot fortsättningen!

Varma gratulationer på födelsedagen!
Karin

Charlie sa ... sa...

Äntligen ett blogginlägg från dig! Längtat.
Men, det du skriver är så ruggigt. Ditt sverigebesök blev verkligen inte som du tänkt! Hoppas du berättar hur det gått o att saker och ting ordnat sig.

Magdalena, önskar dig en jättefin födelsedag. Hip hip hurra!

Kramar!

Camilla sa...

Grattis pa fodelsedagen!
Inte sa kul det dar med huset precis.
Men trots et ser jag fram emot ditt nasta inlagg.

Kram

Petra Mitt i Livet sa...

Hej igen Magdalena!
Grattis på födelsedagen, hoppas den blir riktigt bra!
Vilken "cliffhanger" du gav oss där... Tråkigt att mötas av en sådan info, men det ska bli intressant att läsa hur det gick. Min familj råkade ut för en liknande incident vid vår sommarstuga för några år sedan. Det tog sig inte som väl var, men gärningsmannen (eller -kvinnan) lämnade bl a en yxa fasthuggen i ett träd och en hemskt obehaglig känsla efter sig... Det kändes lite otryggt att sova där efter det men den känslan klingade av så småningom.
Hoppas det ordnat upp sig för dig och att du kunde njuta av din Sverigevistelse trots händelsen.

Magdalena and Co in US sa...

em- ja det kommer bli "bättre" eller vad man ska säg... Tack för grattiskramen :)
Pettas- ja fortsättning kommer. Tack för grattis'et
Lotta - äsch... du har ju världens mest spännande liv. Men jag tackar för fina kommentaren och blir glad. Tack också för hipp hurraet :)
Camilla - nej, jag kände inte heller att det var så kul... om man uttrycker sig fint. Tack för grattis :)
Petra Mitt i Livet- Tack för gratulationer :) Ja du, det kommer nog bli fler cliffhangers i inläggen framöver... Tjusig present att mötas av en yxa, det ger ju rätt olustiga vibbar, hua...