För nästan 3 månader sedan åkte jag äntligen hem

I slutet av augusti blev så den efterlängtade resan hem till Sverige av. Jag hade längtat efter mina vänner, efter allt det svenska så det gjort ont i hela kroppen.  Det var inte helt smärtfritt ens i början av resan eftersom Irene bestämde sig för att dra in över USA's östkust.

Hela städer evakuerades och till och med New York stängde på ett sätt som aldrig hänt förut.
Likadant med Newark Airport, den stängde totalt, inga plan fick landa eller lyfta.
Fasen att jag inte bokade över Chicago istället!
Det var ovisst in i det sista om jag skulle komma iväg eller inte.
Bestämde mig i alla fall för att åka till flygplatsen här i Colubus efter många samtal med flygbolagen som nog trodde att de kanske skulle flyga.
På Columbus flygplats så ropade de ut vid boardingen:
-Grattis, ni är det första planet som lyfter på fyra dagar till Newark.

Så här såg det ut från flygplansfönstret när vi gick ner för landning i Newark. Irene hade varit snällare på vissa håll och lämnat kvar flygplatsen där jag skulle landa.

Jag tycker inte om mellanlandningar. Ska man boka biljett så blir det alltid billigare om man flyger typ från Columbus i USA, till Canada, vidare till Frankfurt, vidare till Köpenhamn och sedan till Stockholm. Tror nog man kan ta  en tur via Island för att det ska bli riktigt billigt. Säkert finns det någon alldeles utmärkt förklaring till varför det ska vara billigare att använda upp så mycket mer tid och flygbränsle, men jag har då inte klurat ut det. Dessutom om man nu ska vara på alla dessa flygplatser lär man få packa stor massäck för dyrt är det att äta. Och kom ihåg vad du får ta in i vilket land...

Räddningen på mellanlandningar. Ni vet väl om bantningen med Subway, hur nyttigt det är..... Nej, jag har inte gått på det, men tröstar mig dock att det säkert inte är det mest onyttiga.

Jag vill vänta så lite tid som möjligt, men ha tillräckligt med tid för att hinna ta mig till nästa terminal och lite marginal för förseningar.
Den här gången lyckades jag bra med restiden. 11 timmar och 30 minuter var den totala beräknade till.

Väl på Arlanda väntade privatchauffören - fasen vad skönt att vara bland vänner igen - det är kärlek.

Och den bilen.... Jag dreglar fortfarande.

I bilen på väg mot Stockholms stad kom det första av det jag inte riktigt hade räknat med den här resan.
-Du.... Jag har något att berätta för dig... Det var någon som försökte tända eld på ditt hus. Det var ett par månader sen nu...
Och så började min resa hem som inte blev som jag planerat.

Mer kommer...
Och förresten är det min födelsedag idag. Så grattis på mig!