tisdag 12 augusti 2008

Många ungar...

---Verkar inte som alla bilder kommit med. Trött, fixar de som inte syns nu imorgon---


Nu har hon tagit ut de små bebbarna

Mamma anka sköter sig faktiskt riktigt exemplariskt den här gången.

Pappa anka är fortfarande förvisad ut ur inhängnaden. Han vankar längst staketet och ser lite olycklig ut. Kan inte hjälpa att jag tycker lite synd om honom.Men han har ju inte visat sin bästa sida direkt när de gäller omvårdnaden av de små.
Jonglerande med ankungar står inte högt i kurs för deras fortsatta välbefinnande.
Så han får helt enkelt vara utanför.

Idag blev jag aningens rädd. Hörde att mamma anka ropade på sina bebbar, hon lät mer orolig och energisk än vad hon brukar.
Då visade det sig att fyra små ankungar hade fått för sig att göra stora världen. Helt plötsligt befann de sig utanför min tomt -mot skogen i ett snårigt ställe. Mamma anka ropade förtivlat. Själv tog jag fram mina bästa akrobatiska kunskaper och svingade mig snabbt över stängslet.

Var sjutton hade de tagit sig ut?

Fattar de inte att både skator,hundar och kattor lurar där utanför...
När jag väl tråcklat mig igenom snåren fram till ankungarna så vips... hoppade de in i varsit hål i Gunnebostängslet. Så nu kan jag meddela att de hålen är för stora hade inte en tanke på att de skulle kunna ta sig ut där.
Kvällen har jag tillbringat i regnet med att klippa ut hönsnät i lagom storlek och sätta i nederkant så ankorna håller sig inne i säkerheten.
De e så himla söta!

För övrigt så står Doris inte högt i kurs. Jag har ju varit tvungen att ha henne bortlämnad under en ganska lång period. Undrar om det kan varit någon form av missnöje som hon bestämde sig för at visa idag.
Jag skulle bara lite snabbt åka å handla mjölk till kaffet...
Lite snabbt är alldeles lagom tid att hitta på en massa skräp.
Och inte fasen tänkte jag mig för heller.

Jag har ett par nya fina skor. Modell fina sandaletter som jag inhandlade på NK på rea för presentchekar jag fått. Har använt de 3 gånger...
Börjar ni känna vart de lutar... Fem minuter senare med mjölk i min hand upptäcker jag Doris med min nya fina partyskor. Hon har byggt om dom, skulle man kunna säg...
Varför, VARFÖR, Varför????!!!!
De stod ett par sunkiga gummistövlar, säkert mer bitvänliga, gympadojor och en hel hög med skor. Varför väljer hon alltid de enda party-gå-ut-skor jag har. De andra jag hade tuggade hon sönder 3 gånger, nu bortom räddning. De här nya - de enda - de är oxå bortom räddning.

De känns på nåt sätt som om hon förmedlar budskapet -Där fick du jävla kärring för du lämnat mig. Du ska inte tro att du ska kunna gå ut å ha kul inte!

Men, som vi alla vet så påstås hundar inte ha den beräknande förmågan. Men jag undrar...

Själv har jag en sunkdag- känner mig som ett mindre kem.lab - får nån märklig medicin där jag lyckats träffa rätt på samtliga biverkningar, men inte ngt för det som den ska hjälpa för än, suck

Inga kommentarer: