När jag var runt 20 tyckte jag det var en bra ide att flytta till Blekinge. Efter några år där bestämde jag mig för att aldrig mer överge fina underbara Stockholm.
Att stå på Västerbron och se solen gå upp över min stad... Det är kärlek.
Mina flyttar efter det har bestått av från södra sidan av Stockholm, till norra, till sydöstra och sedan Lilla Villan i söder närförort.
Efter 40, så helt plötsligt befinner man sig på andra sidan Atlanten, där allt är som ett parallellt universum. Allt ser på ytan likadant ut, men ohhh så annorlunda.
Nu är det inte så att jag har det dåligt på något sätt och vis.
Men mina nära och kära är långt bort och jag saknar er. Jag saknar min trädgård, mitt hus, att alla pratar svenska, att jag förstår vad de säger. Jag saknar mina element (med vatten i , istället för ventilationsmodellerna de har här. Så jag har helt enkelt varit lite låg.
Men nu är jag glad igen :)
Dorisen har hittat bra sovställning
Och det viktigaste från Sverige har jag ju med mig
Bitarna faller så sakteliga på plats, senaste dagarna fått höra rösten från de som står mig nära. Så förhoppningsvis blir det några inlägg nu igen.
Ruskig trötthet smög sig på mig - så go natt så länge
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar