Julefrid - en natt hos veterinär akuten

Så tänkte jag raskt svischa in på nästa händelse som kom.
Julen var jag faktiskt så fruktansvärt trött att jag inte orkade något. Kära maken hade köpte en mjuk mjuk filt till mig.

Jag fryser jämt och är förmodligen inte bara född i fel land utan även boendes i fel stat.
Men det är lite tvådelat. Jag gillar att ha årstider, däremot inte regn, slask och mörker.
Paul hade också kommit ihåg att jag stod och tittade på en polotröjapå Walmart som skulle komma väl till pass nu när det blir lite kyligare. (mina kläder har krymt - oerhört märkligt)

Eftersom Paul åkte till West Virginia förra vecka, när systra hans kom upp från Florida så kände vi att vi varken hade kraft eller ekonomi att företa en resa dit.
Jag har dessutom varit duktigt slut och känner mig som jag fått en släng av alzheimers, det är inte så att jag vill förringa den svåra sjukdomen. Men faktum är att när hjärnan blir överstressad så kan den bete sig så som alzheimers. Min hjärna ligger nära kokpunkten.

Så vi var helt enkelt hemma, åt gott och försökte uppnå en av mina högsta önskningar - lugn och ro-
Men förmodligen har inte tomten tyckt jag varit tillräckligt snäll.

Upptäckte utslag på svarta kissens svans och att hon kliat bort en del hår. Jag vet att det första man brukar säga är att ha på loppmedel. Vi har sådant vi köpt hos veterinären och som hon fått tidigare. Efteråt satte jag på henne krage och lät henne vara i buren lite för att inte kunna slicka. Efter några timma släppte jag ut henne.

Så vi straxt före midnatt hör jag ett buller från köket. Hoppsan (svarta hunden) står lutad över snorpan som har som ep anfall. Okej, tänker jag hon har alla tecken på förgifting. Medlet måste bort. Samtidigt som jag försöker hålla en krampande katt försöker jag duscha henne och tvåla med mild tvål.
Jag lider fruktansvärt med henne.
Hennes anfall upphör aldrig, jag snarare konstaterar efter ett tag att hon verkar bli sämre. Jag är inte veterinär, men har haft många sjuka djur och tagit hand om dom i det längsta själv.
Nu bedömmer jag att hennes chans om vi stannar hemma är 80 % att hon dör 20 % att hon överlever.

Själv är jag täckt av alla kroppsvätskor en katt kan läcka när de går in i blandad chock och kramper som inte ger sig, med andnöd. Paul är på väg att gå att lägga sig, men han får springa med alternativt nya handdukar och till internet för att leta jouröppen veterinär.

Jag hinner byta kläder , vill inte stoppa in henne i buren för att hålla henne någorlunda lugn och känna att jag kan hålla henne så andningen underlättas.

Väl framme är veterinären upptagen med annan patient, men jag ser honom springa, jag menar verkligen springa till min lilla tissa nissa. Hon är inte bra.

Jag har tagit med mig medlet jag gett henne och han säger först att det är vanligt att medel man köper ute ger svåra biverkningar - tänkt på det ni i USA -. Dock vid deras research så hittar de inget som skulle tyda på att detta är farligt.
Hon får intravenöst och muskelavslappnande bland annat. Vi väntar där hela natten för att se om hon svarar på behandlingen. Veterinären säger att det satt sig i nervsystemet, vilket gör att hennes anfall aldrig upphörde så som de för till exempel med epelepsi. Här blir det låst och det ena efter det andra avlöser varann, i stor eller mycket stor uppfattning.
Som hon led min lilla kissa, det var fruktansvärt.

Så här ser det ut där vi sitter. Ni vill inte veta vad det kostar att åka på julafton till jourveterinär.

Efter några timmar repar hon på sig och de vill helst behålla henne under uppsikt. Dock är priset sådant att det är ofantligt. Dessutom svarade hon på behandlingen och jag är tillräckligt van vid djur för att kunna medicinera och vaka själv.
Så det fick bli plan B. Mediciner med hem, var 8e timma samt även "den starka" att ges analt om anfall kommer eftersom det tar 30 min för tabletter att verka.

Veterinären är fortfarande osäker på vad som orsakat förgiftningen, det borde inte vara medlet och han kan inte utesluta att det varit en osedvanligt oturlig slump. Men är oviss.

Ni som vet hur analsäckstömning luktar. Så luktade jag, och kiss.
Hemma halv 5 på morgonen. Skurar upp det värsta i köket och känner att jag bara måste ta en dusch.
Snorpan är trött, desorienterad och vill mest gömma sig. Hon får ett eget rum med tillgång till allt som behövs för att inte de andra djuren ska bekymra henne.
Och okej, det här var absolut inte det värsta på kvällen, men nog så tröttsamt.
Tvålar in och schamponerar mig från topp till tå - då tar varmvattnet slut. Underbart!

Så första dygnet vakar jag konstant. Hon blir inte sämre och verkar sakta repa på sig.
Sedan börjar hon ledsna och vill ut ur rummet och ligger bara under sängen. Hon rör sig utan problem, men verkar aningens desorienterad och vill vara ifred.

Ytterliggare en halv dag senare börjar hon bli lite mer tillgänglig. Hon spinner lite och låter mig göra hennes favorit kli. När man tar in lilla fingret i örat och gnor runt. - Andra katten gillar inte alls det.

Så kommer den stora, muppiga, men så snälla Hoppasan in i sovrummet.
Och se på tusan, då reser sig Snorpan upp och går fram till honom. Alla katter älskar honom, förstår inte varför.

Har har en kropp som en stor rottweiler, en hjärna som en... är en bäbis i för stora kläder, tror han är en chihuahua och har ingen kroppsuppfattning. Men jag älskar honom, och så gör katterna trots han ibland tror de är leksaker.

Omplåstrad och ute på en av sina första stappliga turer.

Så så var julefriden här. Men alla tvåbenta och fyrbenta är hemma och vi är "still alive". Det är vi tacksamma för

Sprint Customer Service sucks - Helt otroligt hur inkompetenta de är

Jaha kära vänner i bloggvärlden.

Här avlöser den ena krisen den andra och jag kommer liksom aldrig ikapp. Orkar du läsa igenom det här inlägget är du värd en eloge ;) Dessutom har jag inte orkat kontroll läsa, så hoppas det inte är för knepigt skrivet.

Jag lovar att det kommer fortsättning om Sverige resan, men det känns som jag kommer halvvägs med en kris och 3 nya dimper ner. Om det är någon som vet var man kan avbeställa dom tar jag tacksamt emot det.

Bild från internet

Efter att jag upptäckte att någon handlat dator och låtit mig betala hos min mobilleverantör Sprint så ringde jag dom. De lovade att återkomma inom 3 dagar.
De gjorde de inte, och det har varit ett rent helvete med kontakten med dom. Jag måste utnämna dom till absolut det värsta jag har varit med om sedan jag kom till USA. Och det inkluderar bordercontroll, de är hemska, ofta, men jag förstår deras syfte.

Efter 2,5 dag så istället för att höra något tillbaka så stängde de av min telefon utan förvarning. Och eftersom jag försöker skydda mig på olika vis och dessutom trodde de var pålitliga så har jag dubbel-säkerhetsinloggning på mina konton. Där det även krävs att en säkerhetskod knappas in som skickas till min mobiltelefon.

Så jag har inte kunnat komma in på ett enda konto, maila, Facebook eller bloggen eller andra saker som man måste göra.
Sprint har skött det hela oerhört inkompetent och varit fruktansvärda helt enkelt.
Hela veckan innan jul har jag försökt ordna detta, tiden jag spenderat i telefon och på deras kontor och samla in mer material de krävt har gjort att jag helt enkelt inte haft tid med något annat.
Jag behövde få igång min telefon.

Jag är hyfsat bra på kanslisvenska, men att ta det på amerikanska känns som att vara i underläge.

Men det här är ungefär vad som hänt. Läs och se vad du tycker, min man konstaterade att jag är "anal" (* se en definition längre ner) vilket ju inte låter så kul, och att de bråkar med fel person. Men men, lilla jag mot ett multinationellt företag. Jag har inga stora förhoppningar. Men rätt ska banne mig vara rätt.

1 Första samtal, anmäler att någon gjort inköp via mitt sprint konto, som jag debiterats på autobetalning.
Sprint lovar återkomma inom 3 dagar, men stänger av telefonen efter 2,5 dag.

2. Kontaktar sprint igen - alla vidarekopplingar ska vi bara inte prata om för att komma till bedrägeri avdelning. Personen meddelar att jag måste ta mig till en auktoriserad Sprint affär och ha med mig 2 typer av foto id. Jag frågar specifikt om de godtar mitt amerikanska körkort och mitt permanent resident card. Får svaret ja, och att det ska lösa det
Ber maken gå in och hämta en räkning i mitt namn eftersom det är stort här när man ska verifiera identitet

3. Kommer till affären där de ber mig om id. De ringer fraud som begär också att de faxar in kopia på mitt SSN, samt en räkning med mitt namn och adress som ska vara inom 60 dagar. Den maken hade tagit var något äldre. Han får åka hela vägen hem i jultrafiken och hämta en ny räkning.
Detta faxas in och jag tror det är löst, men icke. De har nån sida- offentlig- där de kollar social security nummer - totalt idiotiskt eftersom det är i det här landet är oerhört noga att aldrig lämna ut det och de inte har tillgång till "riktiga" register.
Denna sida säger dock att detta nummer aldrig blivit tilldelad någon. Jag står där med originalet och de vägrar godta det. Personalen i affären säger att de kan inte ens låsa upp telefonen om de så vill utan det är upp till fraud. Handläggaren i telefon vill prata med mig
Jag tappar sällan humöret och är kontrollerad, men personen jag pratade med var totalt omedgörlig och sa att jag var tvungen att åka till social security office för att få ett brev som bekräftade att jag hade det numret. Jag försökte få henne att hjälpa mig och sa att ni måste ju ha någon möjlighet att ordna detta, frågade också om de skulle göra polisanmälan och det sa hon att Sprint gör när de är klara med sin utredning. Höll på att få ett smärre frispel, var så arg så jag skakade och det var nära till tårarna. Klockan hade blivit 7 på kvällen och jag kom fortfarande inte åt min telefon eller mina internetkonton.

4. Nästa dag åker till social security kontoret. Det är ungefär som att besöka vårdmottagningen i värsta influensa tider. Du får vänta. När jag äntligen kommer fram och förklarar mitt ärende, tittar han på mig och undrar vad fasen Sprint håller på med. De har inte access till dessa register och mitt kort i original är det som är fullkomligt giltigt. Dock skriver han ut ett brev och skakar på huvudet.

5. Nästa dag. Store Manager hade lovat mig att vara i affären kl 13 och då åker jag dit. Hon är inte på plats och jag väntar i 1 timma att hon ska komma.

Under tiden lämnar jag en liten note på en av deras visningstelefoner

Och så dags för nästa procedur, personalen faxar brevet. Jag har med mig hur mycket dokument som helst för att styrka att jag är jag. Dock är det tydligen väldigt lätt att sno min identitet och handla men fasen inte att få tillbaka den. De ringer fraud, det tar ungefär dryga 1 timma för personalen att prata med dom. Jag frågar hur lång tid det kommer ta att få reda på resultatet av utredningen och när jag får mina pengar tillbaka.

Personalen meddelar att huvudhandläggaren på fraud vill prata med mig och jag får telefonen.
Och efter väntan börjar proceduren om.

Jag har lagt ner stor möda på att redigera all info så det inte syns vad som står,
skulle du mot förmodan se någon av mina uppgifter.
Skriv det. För lägga ut sina id på bloggen skulle ju vara korkat

Jag har just stått i 2 timmar med dokument som bevisar att jag är jag och hon börjar fråga efter samma information. Sedan ber hon att mitt körkort ska faxas in. Jag påpekar att det redan gjordes dagen innan och att om hon tittar i sina filer har hon det där. Idiot.  Och JAAA oj där var det visst i hennes filer.
Sen kommer den ena dumma frågan efter den andra. Om när jag är född, vilket jag redan gått igenom. Jag talar om mitt födelsedatum och år och säger att jag fyllde nyss 44 år.
-Nej, säger hon.
-Jo, säger jag
-Vet du inte hur gammal du är, säger hon.
-Jag slutade fylla år när jag blev 25 säger jag för att lätta upp stämningen och säger du har mitt födelsedatum det är väl bara att du räknar.
-Jag är äldre än du och jag vet minsann  hur gammal jag är.
Då börjar jag ledsna på den sketna attityden och upprepar en en gång månad, dag, år jag är född.
-Det sa du inte alls till mig, säger hon.
-Tror du inte jag vet när jag är född säger jag. Jag har sagt samma sak till dig 5 gånger, om du har problem att förstå min dialekt är det inte mitt problem.
Sedan säger hon att hon inte hittar mig. Frågar om min mans namn om det är Paul. Och jag får säga när han är född. Därefter mer och mer idioti
Ca 1 timma senare har idioten en än gång konstaterat att jag är jag.
Frågar om när utredningen är klar och hon svarar 4e januari. Jag frågar om när jag får tillbaka mina pengar, hon säger att utredningen pågår och att de inte kan säga något. Hon föreslår att jag tar bort min autopay och tar räkning istället.
-Visst, säger jag. Gör det, men jag tänker inte betala avgifter för att ni skickar räkning.
Jag frågar om jag ska polisanmäla, men hon hävdar att Sprint tar hand om det.
Hela tiden med en attityd som kan få en att ... ja jag vet inte rätt ord... men det är inte bra
Sen frågar hon mig om jag känner någon xxxx = förnamnet på den som gjort bedrägeriet.
-Nej, säger jag.
-Har du lämnat ut din kod, säger hon.
-Nej, säger jag, ingen har min kod förutom jag. Inte ens min man.
-Så har du lämnat ut din kod till någon säger hon igen.
-Nej, som jag sa. Ingen har min kod, den finns nedskriven på ett ställe i mitt kontor i en låst låda.
-Så. svaret är "Nej" då
......Magdalena kokar vid det här laget......
-Svaret är NEJ
Jag ber henne återkomma till mig när de är klara med utredningen och att jag vill ha information.
-Vi ringer inte tillbaka, säger hon. Vill du veta något får du ringa.
----------
Sen vill hon att vi lägger in ny kod för kontot
Då ledsnar jag och lämnar luren till han i affären och säger, jag pratar inte med henne längre. Hon verkar inte förstå vad jag säger så det är lika bra du tar siffrorna med din "riktiga" amerikanska.
(Ingen har tidigare haft problem att förstå mig)
Så ytterligare tid innan det är klart.

Lämnar affären med en telefon som nu fungerar men är så missnöjd man kan vara.

-----------------------------------
6. Idag får jag ett mail från Sprint med en doc fil. Eftersom enligt vad jag lärt mig doc filer sällan innehåller virus öppnar jag den.
Och... där kommer ett mail med kreditering på kontantinsatsen för datorn som är köpt. Men brevet har bedragarens namn och min adress.
Härdsmälta igen.
Ringer Sprint för att ta reda på om de skickat mailet eller om det är något som har med bedrägeriet att göra.
Så fort jag kommer till kundtjänst så får jag veta att allt som rör mitt konto måste kopplas till fraud.
Kopplar.... Kopplar.... Väntan... Väntan...

Och så börjar det om igen. Jo efter mycket om och men så visar det sig att det är sprint som skickat det.
Att det är bedragarens namn på ifrågasätter jag (vilket btw bara namnet tyder på fraud).
Kommer ingenstans med det, men får höra att utredningen är klar och det är klassat som bedrägeri.
-Jaha, säger jag, bara för att dubbelkolla. Har nu stoppat autobetalning från mitt konto nu.
-Neeeej, säger denna handläggaren. Det kan vi ju inte göra här.
-Men förra sa ju att ni skulle det. Och har ni gjort polisanmälan?
-Nej, det gör vi inte heller.
-Ok, säger jag. Där jag kommer ifrån - att stjäla pengar från någon är ett brott - att hacka in och stjäla likaså. Men det är det tydligen inte här.

.....Jag tror jag får frispel, nya bud igen....

Förklarar att det är aningens svårt, att jag får olika uppgifter från varje person. Att jag försett dem med all info de krävt, men de ändrat förutsättningarna hela tiden.
Att hon inte behöver bekymmra sig om betalningen, för jag litar ändå inte på dem, så jag har redan vidtagit åtgärder och besökt banken och spärrat mitt konto.

---- Vilket också tar tid och nu har jag bara tillfälligt betalkort som inte går att använda så bra som det riktiga innan jag får det nya----

Jag meddelar att jag gjort min egen utredning och att jag kommit fram till att någon hackat in på mitt konto på deras sida. Beställt en dator som levererats till annan adress, och att problemet ligger på deras säkerhetsrutiner kring hur de handhar sin säkerhet på sidan.
Hon bekräftar att det gått till så, att någon beställt på det viset, men vill fortfarande inte ta ansvar för det och säger "att någon kommit över koden eller min säkerhetsfråga"
Vem som gjort det vägrar de lämna ut. (ok, det förstår jag i detta land med galningar och vapen) Men jag ville ändå ställa frågan.

Säger att jag funderar på att säga upp mitt konto eftersom de misskött sig. Då får du straffavgift, säger hon.
Frågar hur de tänker kompensera mig. Jag har tillbringat 3 arbetsdagar minst med att lösa något som från början är deras misstag. Dessutom har de behandlingen av ärendet varit extremt dåligt skött. Och min misstro mot dem är stor

Nej, vi utreder bara och betalar tillbaka pengarna som blivit stulna.
Jag kan kompensera dig $ 25...

Skulle inte tro det säger jag och meddelar att jag vill prata med chefen för hela fraud avdelningen. Inte något nytt team utan den som kan fatta beslut.

Kopplar... kopplar... kopplar
Manger eller supervisor eller vad fasen titeln var, jag minns inte
Och för att göra ännu en lång historia kort ger jag honom bakgrundsinfo. Han frågar vad jag egentligen vill ha ut av samtalet och jag säger
Att om jag hade det jobb som han har (vilket jag haft liknande) så
1. Se till att utbilda personalen, dessa olika uppgifter jag fått är oacceptabla.
2. Ta tag i attityden av hur handläggare behandlar kunder. Det jag varit med om är totalt oacceptabelt. Med den erfarenheten jag har kommer jag att sprida exakt hur inkompenta de är och det vore inte något som jag i hans position skulle vilja vara intrycket av Sprint.
3. Se till att se över deras system för hur de kontrollerar social security, eftersom det uppenbart inte fungerar.
Sen frågar han om han kan göra något mer?
Nej, säger jag, jag tror inte det är ditt bord. Men jag blev erbjuden 25 dollar i kompensation och det accepterar jag inte. Men jag tar det med den som ansvarar för det.
-Vad vill du ha, säger han?
Tilt i Magdalenas hjärna.
-Minst 3 månaders fri service säger jag.
Nej, det gick ju inte. Men han erbjöd mig dryga 200 dollar. Vilket jag inte tycker är acceptabelt. Paul, satt bredvid och jag tittade på honom och han nickade. Så det är hitintills vad jag tror jag får. Men jag är inte klar än.
Han erbjöd sig att ta nya uppgifterna för min autobetalning. Skulle inte tro det, sa jag. Jag litar inte på er. Skicka mig räkning, men jag tänker inte betala handläggningsavgiften som tillkommer. Han visste inte ens att det hade det. Men jag fick hans direktnummer och han erbjöd justera eventuella kommande avgifter.

Så vi får se hur det slutar.


Huruvida han gör något eller inte är hans problem. Men han har i alla fall fått höra vad jag tyckte.
Och dessutom kommer jag maila deras CEO.

Så är jag "anal", eller berättigat förbannad?

Sökte på google på Sprint sucks och hittade tom med en blogg med det namnet
http://sprintreallysucks.blogspot.com/

Fast det är klart att det finns säkert liknande av alla företag eftersom alltid någon känner sig felaktigt behandlad 
*"anal" =  is general someone very concerned with being neat, tidy, fastidious picky, or specific. analyitical.
In common usage, "anal" refers to the anal retnetive type and means that someone is very particular about how things are done.

American Fraud ...Jaha ja... En ny dator vore ju kul, tyckte nån annan och att jag kunde betala

Jag är kontrollfreak, jag skyller det på många år inom säkerhetsbranschen och upprättande av katastrofplaner och säkerhetsrutiner. Det går liksom aldrig riktigt ur.

Och ni som jobbat som jag har säkert också bara råkat stänga av kaffebryggaren hos någon när ni var på besök, utan att man riktigt tänkte på det...

Jag märker det ibland med att min omgivning kan ta det som om jag är aningens paranoid. Eller mina grannar som traskar ute och förundrar sig över att jag tar registreringsnummer på bilar som ser märkliga ut. Ja, alla har vi våra yrkesskador

Det märkliga är att jag är också barnsligt fascinerad av ordning och sätta etiketter och ha saker på sin plats.
Jag kan organisera i oändlighet och hade alla mina böcker i bokstavsordning efternamn.
En av mina bästa vänner organiserar också sina böcker, men hon sätter dom i färgkombination. Det tycker jag är fint.

Samtidigt som jag är sådan är jag också ett kaos. Jag kan komma in i ett rum och på några sekunder sprida alla mina saker runt.

Väskan jag så fint organiserade kan i ett kick vara katastrof för att jag inte hittade det i botten och slängde ur allt, jag är både och liksom. Egentligen skulle jag nog fråga mina vänner hur jag är. De vet bättre. Jag är ett organiserat kaos, eller tvärtom...

När det kommer till räkningar så är det något jag alltid kollar (nästan).
Idag upptäckte jag att mitt mobilabonnemang helt plötsligt hade blivit mer än $100 dyrare än vad det ska vara.
Jag vet exakt vad jag ska betala och vilka tillägg jag har.
En anledning till att jag tecknade abonnemang var att det är ett av sätten att komma in i amerikanska credit scores systemet. Du ska ha räkningar som du betalar i ditt namn. Då duger inga kontantkort.

Jag har alla möjliga kontrollsystem för att inte bli hackad, jag försöker att inte vara oförsiktig, men, men. De fungerar säkert inte alls för den som vill ta sig in. En hel del har ju blivit utsatta sista tiden. Men jag borde inte vara nån eftertraktad eftersom jag inte är rik.

Hur som haver loggar jag in på mitt mobilkonto och upptäcker att det ser mycket märkligt ut, ringer telefonbolaget och får prata med någon som liksom jag inte härstammar från USA och som definitivt inte borde vara i kundtjänst. Jag fattade inte ett dugg av vad han sa.
Och det här var i alla fall över hans befattning så de var bara att be om att bli transfer till supervisor.
Jag gillar fortfarande inte helt dessa samtal på amerikanska. Känner att svenskan är "mitt" språk som jag behärskar så mycket bättre.

Summan av kardemumman är att någon på något vis har köpt en $300 netbook och lagt till massa tjusiga uppkopplingstjänster och låtit det hamna på  mitt konto.

De har delat upp betalningarna och hoppades väl att det skulle drabba någon som inte lider av åkomman kontrollmani. Samtalen idag tog lång tid och hon jag pratade med sa att hon fick fram en del info men inte kunde dela den med mig utan det var vidareskickat till deras fraud - bedrägeriavdelning.

-Ok, sa jag. Om du nu inte kan svara på det här som jag uppenbarligen betalar för, säg mig bara en sak.
Svara ja eller nej på den här frågan. Är leveransadressen på datorn samma som den adress jag har?
-Nej, var svaret.

 Sen allt annat jag sa om förtroende för deras hantering och hur sådant här kan hända och det smärre förhöret hon fick lämnar jag därhän. Det kommer deras bedrägeriavdelning få när jag kontaktar dom.

Jag är mest förbannad över det och sur över all den tid det tagit, samt de pengar som än så länge saknas från mitt konto. 

Så, det är ju kul att nån får en dator i juletid, men fasen inte på min bekostnad. Så även om ni inte behöver bli som jag, bli lite kontroll freak.

Och jag tror... What goes around comes around... he he

Alla bilder från internet idag

Födelsedag och lite amerikanskt julpyssel

Och så svisch.... tillbaka en snabbis till idag. Det kommer bli så här nu, hoppas ni orkar hänga med...
Idag var det då min födelsedag, jag är barnsligt förtjust i att både ge och få paket, ja jag erkänner det.

Nu efter omständigheterna så blev det inte ett hejdundrandes kalas, men jag läste på Facebook att en del av vännerna hemma varit ute och roat sig och jag hoppas de tog en extra drink för mig.

När jag vaknade så låg det i alla fall ett paket bredvid sängen. För ett par veckor sedan var vi på Sam's Club och kikade. De brukar ha en hel del roliga kläder till bra priser och det här var 2 saker som jag provade, men som jag tyckte var onödigt att lägga pengar på. Den vita västen i lite stickat och fuskpäls gillar jag verkligen, även om tvättråden fick mig att avstå den gången vi tittade på den. Den andra jackan är som en munkjacka med mjuk fluffig insida och fina detaljer. Har inte bestämt om jag ska behålla den eller lämna tillbaka och spara slantarna. Det är inga dyra saker men jag tycker det var gulligt att han kom ihåg att jag stod länge och väl och tittade på västen.

På kvällen åkte Paul iväg och kom hem med sushi från Giant Eagle. Rå fisk är ju något vi svenskar gillar...
Så det blev mat hemma och jag vet att han gillar de dagar jag äter sushi, för det innebär pizza för honom.

Han hade till och med köpt ett par bitar cake. En blandning av brownie, cheesecake, icing och choklad och något kexigt.

-------------------------------------------

Idag tänkte jag även lite snabbt beröra julen.
Här i USA är det alltid någon högtid som firas och som det ska köpas att dekoreras till. Halloween dekorationerna var på ena sidan gången och sedan fick de samsas med julpyntet.
Jag tillhör de som tillbringat många jular och nyårsaftnar på jobbet. Och det ärligt talat med glädje. Jag gillar helt enkelt inte sådana här högtider när familj ska samlas och allt ska vara gull i gull. Sorry.

Dock gillar jag att fascineras och ibland förfasas över juldekorationerna här.
Här kommer ett litet utbud från saker jag inte kunnat låta bli att fota när vi varit i affären. Kanske lite inspiration...

+

Däruppe står de uppblåsbara plastsakerna.
De ligger helt klart i en egen kategori av smaklöshet och är vansinnigt populära

---------------------------------------------------------------
Vårat hus var det tråkigaste på hela gatan. Inte en endaste juldekoration. Jag hade helt enkelt inte gjort det.

Nu är vårat hus fortfarande det tråkigaste på gatan men jag köpte en ful krans på Walmart som jag pimpade till med lite av det vi hade hemma och några kulor. Nu häger den vid garageinfarten. Jag har dessutom varit ute med häftpistolen och tagit en slinga ENBART VITA små lampor och hängt i taket vid entren.

Och julgranen blev en liten levande planta i kruka som är vansinnigt lite utsmyckad. Jag hoppas den kommer fortsätta att leva och kan vara ute sedan.

Så kom inte och säg att det inte är julpysslat här!

Tyvärr törs jag inte stanna och ta kort på husen här, de är totalt galet hur en del ser ut.

Våra grannar är väldigt lite utsmyckade om man jämför. Härom natten smög jag ut i alla fall och tog några bilder för att ni ska få se.

Dom är inte så himla bra för det var tvärmörkt och husen en bra bit bort och jag hade fel objektiv, men men

Den här bilden får ni se bara för jag tyckte det var roligt hur det blev när en bil körde förbi och jag hade lång slutartid.

----------------------------------------
Vill bara säga att jag snart kommer komma tillbaka till fredagstemat och show and tell. Det är något jag tycker är roligt och gillar vara med på. Men det har varit annat som tagit plats, men snart så....

Nu är det sluttid för mig idag och hoppas alla får en bra helg!

För nästan 3 månader sedan åkte jag äntligen hem

I slutet av augusti blev så den efterlängtade resan hem till Sverige av. Jag hade längtat efter mina vänner, efter allt det svenska så det gjort ont i hela kroppen.  Det var inte helt smärtfritt ens i början av resan eftersom Irene bestämde sig för att dra in över USA's östkust.

Hela städer evakuerades och till och med New York stängde på ett sätt som aldrig hänt förut.
Likadant med Newark Airport, den stängde totalt, inga plan fick landa eller lyfta.
Fasen att jag inte bokade över Chicago istället!
Det var ovisst in i det sista om jag skulle komma iväg eller inte.
Bestämde mig i alla fall för att åka till flygplatsen här i Colubus efter många samtal med flygbolagen som nog trodde att de kanske skulle flyga.
På Columbus flygplats så ropade de ut vid boardingen:
-Grattis, ni är det första planet som lyfter på fyra dagar till Newark.

Så här såg det ut från flygplansfönstret när vi gick ner för landning i Newark. Irene hade varit snällare på vissa håll och lämnat kvar flygplatsen där jag skulle landa.

Jag tycker inte om mellanlandningar. Ska man boka biljett så blir det alltid billigare om man flyger typ från Columbus i USA, till Canada, vidare till Frankfurt, vidare till Köpenhamn och sedan till Stockholm. Tror nog man kan ta  en tur via Island för att det ska bli riktigt billigt. Säkert finns det någon alldeles utmärkt förklaring till varför det ska vara billigare att använda upp så mycket mer tid och flygbränsle, men jag har då inte klurat ut det. Dessutom om man nu ska vara på alla dessa flygplatser lär man få packa stor massäck för dyrt är det att äta. Och kom ihåg vad du får ta in i vilket land...

Räddningen på mellanlandningar. Ni vet väl om bantningen med Subway, hur nyttigt det är..... Nej, jag har inte gått på det, men tröstar mig dock att det säkert inte är det mest onyttiga.

Jag vill vänta så lite tid som möjligt, men ha tillräckligt med tid för att hinna ta mig till nästa terminal och lite marginal för förseningar.
Den här gången lyckades jag bra med restiden. 11 timmar och 30 minuter var den totala beräknade till.

Väl på Arlanda väntade privatchauffören - fasen vad skönt att vara bland vänner igen - det är kärlek.

Och den bilen.... Jag dreglar fortfarande.

I bilen på väg mot Stockholms stad kom det första av det jag inte riktigt hade räknat med den här resan.
-Du.... Jag har något att berätta för dig... Det var någon som försökte tända eld på ditt hus. Det var ett par månader sen nu...
Och så började min resa hem som inte blev som jag planerat.

Mer kommer...
Och förresten är det min födelsedag idag. Så grattis på mig!