Valborg - Lindas korsning

Stackars Lindas bil

Linda ringde och frågade om Doris ville följa med henne och Cesar på utflykt. På tillbaka vägen köte hon med lunch som skulle intagas i trädgården.
Lindar ringer... Jag är här men har krockat. Sedan kom några väl valda ord om vad hon ansåg om han som kört rakt in i hennes bil, så valborgsmässoaftons stora event stod Linda för.

Vi hittade nummerplåten
till bilen som körde på
Aningens trasig
Kvällen blev lugn, kontrollerade brasan som ligger ett par hundra meter bort. Doris & Cesar fick vara med på lite miljöträning. Sedan fika i Lilla villan

Numera heter en närbelägen korsning här "Lindas Korsning", han som körde bilen är meddelad att jag inte uppskattar att han kör på mina vänner :)
Och givetvis var Linda inte vållande.

Mera vatten

Så när man tycker att man har tillräckligt med projekt på gång...
Då råkar man snubbla över ett nytt. Typ ett dryga 300 L akvarium...

Skulle ha köpt det av min vän Åse för ett bra pris, men ett bra pris är svårt att betala om man inte har några pengar alls. Till slut ringde hon och sa -Du får det, om du hämtar det NU, jag vill inte se det längre.
Sagt och gjort. Nu har det stått här länge. Men så förbarmade sig Johan över mig och bidrog med begagnat grus. I flera dagar har jag tittat på ett akvarium med vatten och grus. De är väl inte jättespännande direkt.
Så jag åkte till världens bästa zoo och skulle komma hem med scalare, drömmen var ju egentligen diskus (man har ju dyr smak - mellan 200 till 600kr kostar de), men så kom jag hem med ciklider. Oj då! Så konstigt det kan bli.
Och det där med att lite snabbt och lätt fixa till något, ja det har jag väl nämnt förut.
Till halv tre i natt höll jag på för att få igång den där jävla pumpen som stannat.
Men fiskarna är fina, å jag är jätteglad!
Dagens stora jättetack går till Åse och Johan!!! Puss på er

Vi cyklar å tittar på valpar

Doris & Jag chillar framför TV'n.
Doris är ledsen. Kan vara skendräktighet som är orsaken.
Har dammat av min gamla springer och börjat cykla med Doris, trodde det skulle ta tid att få henne att springa bra. Men det funkade supersmutt.

Fast Doris har väääldigt långa ben. Hon bara skrittar fram, får cykla på lite för att få henne att trava. (Travar å skrittar hundar?) Äsch, ni vet vad jag menar.
Hur som helst så sitter hon och tittar eländigt på mig å låter -uuuuuuu...-. Å då vet jag att hon har ätit, rastat, cyklat, å dessutom gjort lite letaövningar. Så det är inget fel!
Uuuuuuuh, låter hon. Tittar sorgset på mig.

Sen kom jag på henne i min renbäddade mysiga säng som jag nyduschad skulle krascha i.
Den dög minsann inte! Doris hade bäddat om - ordentligt!
Har en svag känsla av att lilla ankungen triggade det hela.
Man kanske kan få låna en av Lexis bebbar Anna??? :)

Dagen jag var tvungen att avliva lilla ankungen var jag så sorgsen att jag kände ett stort behov av något glatt. Åkte till Ekerö och hälsade på Madeleine och Ziri med valpar.
Valpar får en alltid att bli på bra humör!


Tyvärr var det lite mörkt ute så bilderna blev lite sådär, men ljuvliga valpar ser man ändå att det är!

Väl på plats, sa Madeleine
Jag går in och städar lite, passar du valparna. Mmm... eller hur, de var ju himla lätt!!! Sju galna valpar som sprang åt olika håll. Plättlätt...

Jag blev ankmamma i 4 dagar...

Här har det varit fullt upp.
Ursäkta att jag inte hört av mig eller skrivit.
Det är fantastiskt roligt med kommentarer i bloggen - tack!

Så här gick det med lilla ankungen.
Efter att jag räddat den ur dammen så följde 4 dygn som jag levt i symbios med en liten ankunge.
Med en spruta gav jag den vatten, blötte mat och stötte i morteln. På kvällarna låg den innanför min tröja.
Doris fick oxå hjälpa till och fick en ankunge på sin varma mage. Söta underbara lilla Doris låg stilla så snällt medan ankungen pickade i sig mat som jag la i hennes päls. På natten sov jag (eller sov å sov...) med ankungen i handen nära mig och Doris.
Doris tittar på ankungar
Efter några dygn började den pigga på sig. Så fort jag lämnade den pep den efter mer mat. En ankunge äter mycket!
Sedan blev den så stark att den började röra sig. Men den lilla hade inget balanssinne. Ramlade bara omkull och hade ingen kontroll.

Väntade lite till... Det blev inte bättre, snyft.

Då bestämde jag mig för att det inte gick att rädda den längre utan det enda jag gjorde var att förlänga ungens lidande. Och har man djur så..., enligt min uppfattning så gör jag allt för att rädda dem tills gränsen är nådd. Då är det dags att avsluta deras lidande - och det gjorde jag efter 4 dygn.

Kände mig alldeles ledsen, tänk att en liten ankunge kan rubba ens vardag så.

Det går inte så bra...

Oj, oj, oj...
Det här med de små ankbebbarna har ju varit en jobbig upplevelse.
Väntan..., kläckning, små ljuvligt söta små gula bollar.
Sedan sorg och förtvivlan när de inte överlevt.
Pappan verkar inte direkt gått på faderskapskursen. Att påstå att han är omild med dom är bara förnamnet. Så han fick inte vara med, utestängd medan mamma och ällingar fick vara i inhägnaden.
Två små ungar drunknade redan första natten.
Dumma, dumma ankmamma som inte räddade dom.
En unge kvar.
Tog in den, gav den mat och vatten och sa till Doris :
-Du får ta den, för ankmamman verkar inte ta hand om den.
Lilla söta underbara Doris... Jag har nog aldrig sett så många veck på hennes panna.

Mycket märkligt tyckte hon att det var. Det blev ju inte mindre märkligt för lilla Doris när pippin gick in under hennes mage och började picka på hennes tuttar. Men Doris är världens sötaste snällaste, så när man säger försiktigt till henne så sitter hon där och bara tittar...

Idag på eftermiddagen ska jag titta till den lilla ungen. Mamman sitter på ena strandkanten och ungen är i vattnet. Istället för att simma till land, försöker den förtvivlat simma till sin mamma. Det är bara det att det är en stor trädgren i vägen. Lilla ungen förstår inte att den ska simma 20 cm till land och gå runt pinnen. När jag får tag på den är den nästan död. Alldeles iskall och ena ögat inte fint. I ca en timma går jag med en liten ankunge under tröjan och försöker värma den.
Svullnaden på ögat går ner och den torkar. Efter några timmar bestämmer jag mig för att den har det bäst hos sin mamma inbäddad i hennes dunfjädrar. Men mamman struntar i ungen.
Lämnar jag ungen där, med sin puckade mamma som inte förstår att värma den kommer den helt klart vara död imorgon. Den är matt och svag och orkar inte själv.
Bestämmer mig för att göra så gott jag kan.
Så här sitter jag nu...
Jag har ankungen inbäddad i fetvadd under tröjan och har lyckats få i den lite mat och vatten. Den lever fortfarande, men jag är tveksam till om den klarar natten.
Allt annat jag påbörjat eller skulle ha gjort har blivit stående.
Kaos - javisst!
Men ett litet ankliv är oxå ett liv. Och även om den dör inatt vill jag känna att jag gjort så mycket jag bara kunde.
Och nu är jag skittrött, så förmodligen är svenskan inte den bästa i det här inlägget.

Ankbebbarna är 1 dag nu

Idag är de små ankorna 1 dag, si sådär...
Tre ankor fortfarande kläckta och fyra ägg okläckta.
Jodå, ankmamma vaktar de som en riktig pitbull. Idag när jag kikade in fick jag se en liten ankbebis gå runt på sin mammas rygg. Bra att man alltid har mobilen med sig.


Så jag satte mig därinne i huset å bara tittade på de små.
Mamma anka blev riktigt lugn efter ett tag och insåg att jag inte var något större hot, utan en ganska trivsam sak som kom med mat och vatten till henne.


Så efter en stund kunde jag till och med hålla en liten liten gul anka i handen.
Och titta när jag lägger tillbaka den. Mamman är inte alls upprörd längre.

Sugen på att köpa anka??? Gå till min hemsida och maila mig!

Snart börjar ett av mina favvoprogram - Rent hus - det tilltalar den låga driften inom mig som på något sätt gillar att äcklas.

Och så tycker jag att jag har det så himla fint hemma efter att ha sett det. Extra poäng för det, ha ha!

Pippisar

Mina myskankors ägg har börjat kläckas!
En liten film kan du se här

Doris på kollo & lite bygge på g

Snart har Doris varit på kollo i en vecka! Just nu är hon hos Lena, Sara och Hanna. Dom är sådana där läskigt hurtiga människor som går upp jättetidigt på morgonen och motionerar. Doris får givetvis följa med på deras låååånga prommisar. Ok, långa promenader - det brukar vi oxå ta, men lura upp stackars Doris på morgonen. Inga sådana vanor med hem tack :=)
Bilden är en gammal bild. Det kom ett MMS när Doris var hos Anna och faster Isola. Bara för att jag råkade ringa typ några gånger om dagen och frågade om det veeerkligen gick bra...

Till slut kom det här MMS't : -Jag har det bra!!!

Doris & Isola Visst är de söta!

Under den här tiden har jag försökt ta tag i alla projekt samtidigt. Ett av dem är altan. Man skulle kunna säg att det är aningens trångt med mina pelargoner där. Min ekonomi tillåter inga som helst investeringar, däremot har jag lite virke som jag fått. Efter att sorterat det insåg jag att det inte räckte till en ny hylla.

Däremot hittade jag konsoler jag köpt tidigare. Konsoler har man alltid nytta av!

Letade vidare och hittade några gamla lister som en kompis rev ner från sin fasad och skulle slänga - numera tar jag tillvara på det mesta och fick med mig en del virke hem. Nu kunde de nog komma till användning. Bestämde mig för att använda dem till att bygga hyllor som fönsterbrädor.

Det har jag hållit på med i några dagar nu - samtidigt som jag börjat plantera om alla mina pelargoner. De stackarna blev riktigt misskötta förra säsongen då orken inte räckte till. Och växthuset har jag startat upp, och fiskarna har fått pumpen igång i dammen. Sen har jag i och för sig fått ligga stilla ett par dagar för jag får så jäkla ont i min kropp. Men bortsett från det så försöker jag verkligen utnyttja tiden.

Om det råder några som helst tvivel om vad som är en kvinnas bästa vän... Sluta fundera - det är en sladdlös skruvdragare. Givetvis med tillräcklig kapacitet för att kunna borra. Och dubbla batterier är nästan oxå ett måste. Man vill ju inte behöva vänta på att ladda sina apparater :=)

Jag som snickrar på altan

Myskankor som boar

En helt underbar dag.
Tar en paus i solen på tomten. Så hör jag det... Det låter som någon trashar hela min friggebod.
Kikar in hos ankorna, först tror jag de är galna, sen inser jag att de hjälps åt att boa.
Honan och hanen sliter i frigoliten, de kommer åt den uppe i taket, resten har jag satt för när jag isolerade deras hus.
Har länge undrat varför de sabbar sitt hus, nu fick jag svaret. Frigolit är mysigt och varmt för små ägg :).
Spelade in en liten film för de som vill se ankor boa. Tycker de är riktigt söta när de hjälps åt. Den är ca 1 minut lång, har du tålamod att se så länge så får du mot slutet höra hur en myskanka låter när de kvittrar. De ha två ljud, ett väsande - japp det hörs oxå, och ett kvittrande.

Och hoppa in på hemsidan och rösta på om du tror att det blir ankor av äggen! Klicka här för att rösta.

Dessutom - om någon läser här vore det himla trivsamt med en kommentar, ett litet hej räcker!