Show and tell: Halvårsrapport

Eftersom jag fortfarande är nykomling i Show and Tell gänget så är det här min första halvårsrapport. Jag har hunnit titta in till några och att se hur halvåret varit hos er andra har varit himla roligt. Det är Erica som även denna fredag står för temat och längst ner finns lista på alla deltagare.

Mitt halvår 2011 har varit stormiga känslor med mycket hemlängtan och försök att hitta sin plats i tillvaron här i USA. Men här kommer lite bilder, (blev visst rätt många)från månaderna som gått.

Januari

Ett av våra mastodont träd i skogen hade lutat illavarslande länge. I början av januari kom äntligen en vinterstorm och blåste omkull det, utan att träffa vare sig grannens tomt eller oss.

Sen kom snön och slasket med slippriga vägar. Här blir det kaos så fort lite snö kommer och jag var glad att jag hade investerat i en Jeep och inte en Nissan Micra.

Upptäcker kupongernas värld. Jösses vad man kan spara pengar här på det. Men det tar lite tid och planering. Den som säger något annat tror jag inte på.

Februari

Är med om mitt första "isregn". Underkylt regn har jag varit med om, men det här var annorlunda. Det lixom regnade is. Allt blev inkapslat och träden såg ut som sagoträd.

Kalla dagar. Dagarna fylls med renovering. Varenda liten vrå behöver göras.

Kvällarna är det pyssel och en och annan handledsvärmare stickas

Mars

Upptäcker Pickerington Ponds,  det finns faktiskt ett ställe att gå med hundarna i närheten. Närheten är förvisso relativt eftersom jag är van att öppna dörren och välja vilken riktning jag vill gå åt. Här får man ta bilen ca 15-20 min. Och det är asfalterade vägar, inga berg att klättra i eller stockar att hoppa över. Men voffarna gillade att gå.

Vissa dagar är kalla och snöiga och vissa barmark.

Hoppsan är som mest, en förvuxen bäbis som är billig ibland.

Vårlökarna börjar så sakta titta fram

April

Går lite kurser på Jo-Anns för att träffa folk. Är nervös först för om jag ska förstå pysseltermer på amerikanska. Men Scandinvian Loop och Smyckeskurser gick alldeles utmärkt.

Och det regnar och regnar och regnar. Så trist att man kan... ja nåt fult ord här...
Och dikenas flöden sätts igen, så vi får en oönskad sjö och kommunal gubbarna i Pickerington får tillbringa en dag utmed våran gata.

Fina sippor kommer det och mycket trädgårdsskötsel. Som slutar med att jag kör in en rospinne i ögat och får min första upplevelse på en amerikansk vårdcentral-sjukhus. Men det var en rar läkare som talade om att han läst Jan Guillous Arn Tempelriddaren, och så var vi vänner.

Så i slutet av april är det helt plötsligt grönt ute. Men ack, fortfarande så svalt.

Maj

Dags för sådder och skogsbruk

Juni

Så blev det sommar till slut

Med i Show and Tell:  Nilla, Desiree, Annika, Erica, Inga-Britt, Helena, Olgakatt, Jenny, Karin, Lotta, Musikanta, Anna, Bejla, Maisoui, Malin

Därför har jag en ömmande kropp nu

Jaha då är jag inne på min tredje dag med en ömmande kropp. Som vanligt så har jag svårt att sitta stilla och det är så mycket som behöver göras. Igår blev nästan inget alls gjort, det gick bara inte. Jag måste försöka komma ihåg att ta pauser och jobba lite lugnt och fint.
Men, men det här är en del av vad jag sysslat med ett par dagar för att få en ömmande kropp.

Besök på byggmarknaden och köpte mer virke.

Så här ser det då ut på en amerikansk byggmarknad. Det här är Menards.

Och så här uppstilad är jag när jag köper virke och jobbar och snickrar.

Rensat hängrännor från löv. Det är många stora fina träd här på tomten och det syns i rännorna. Såg att det regnade över kanten häromdagen så jag klättrade ut genom fönstret på övervåningen och rensade. Mitt favoritträd är nog tulpanträdet som har fantastiska blommor.

Klättrade ut genom fönstret där uppe. Tur att man är liten.

Köpte också trasiga säckar på Menards för $1 stycket med lavasten. De har har jag börjat att lägga runt buskar. Hitintills har rhododendron och holly bush fått dom.

Inte så mycket än, men lite blommor är planterade

Hade kuponger på hallon så jag kunde hämta 4 förpackningar gratis. Gjorde lite sylt på dom. Blev inte så mycket, men hemmagjord sylt är mumma och jag vet vad som är i den.

Gjort klart en del av hemmasnickrade odlingslådorna. Skyfflat i jord och gurka och sallad är än så länge planterad.

Gjorde en till liten låda där kanske tomaterna får bo. 

Doris och Hoppsan har fått varsin tur i vår skog. Doris letade nog mest efter äckliga saker att äta när vi var ute.
Hoppsan däremot tyckte det var lite läbbigt och höll sig nära. Ett superstort träd har blåst omkull och där roten vält är det fullt med vatten. Läskigt tyckte Hoppsan och stod på darrande ben och sniffade. Bra tyckte jag som inte vill ha en blöt, lerig hund.

Den här bilden tog jag i januari när trädet just blåsit omkull. Hade inte med mig kameran ut,
men hålet är nu vattenfyllt.

Sen har vi det vanliga, tvätta, städa och städa igen. Och vissa hjälper inte till med städningen, men det är väl deras plats i tillvaron.

Arbetsledaren

Allt är en lek

Vet inte om det här är ett försök att visa intiativ

Och den här hittar man alltid i nån låda någonstans

En till av rosorna jag planterade för nån månad sedan har börjat blomma. Lite tjusig tycker jag.

Och snart är det helg

Mera mullbär

Bild från Internet
Original book source: Prof. Dr. Otto Wilhelm Thomé Flora von Deutschland, Österreich und der Schweiz 1885,

 Nu har jag smakat mogna mullbär. Och de gick att äta. Tack för alla svar som jag fick om vad det var för mystiska bär. Och Umepojk i Ohio, du hade rätt, de var inte sura när de var mogna. Och em, tack för recepten, blir perfekt nu.

Hur smakar då mullbär? Faktiskt tycker jag att de liknar björnbär både i utseende och smak. Ingen kraftig smak utan mild behaglig. Jag har förstått att de jag har är svart mullbär, finns även vita som används mycket i kinesisk medicin. Och svart mullbär finns också olika arter av, vilken som växer här har jag ingen aning om.

Googlar man på mullbär ser man att de innehåller en massa nyttigheter som Vitamin C, Vitamin K, järn och kalcium. Har också hittat att de ska innehålla näringsämnen som  flavonoider, protein, isoquercitrin, samt resveratrol. Nu har jag inte dubbelkollat allt det, så leta själv om du är intresserad av vad de innehåller.

Jacob - the turtle

Sköldpaddan är på rymmen igen. Det här är tredje gången han rymmer. Eftersom jag tycker synd om honom att vara i en liten bur har han fått en inhägnad med en egen pool. Han är ingen vattensköldpadda, men lite vatten tycker jag alla borde må bra av. Dessutom har jag snickrat ett hus och burit dit löv och stockar. Jag har till och med varit på orangniska/ekologiska delen och köpt grönsaker till honom. Paul höll på att svimma när han såg det. Så man tycker ju att han kunde låta bli att smita.

Men nu har han varit på rymmen i 2 dagar. Det längsta än så länge. Jag får väl erkänna att jag inte letat igenom alla ställen. Har varit ute och tittat i höga gräset där han varit innan och petat lite i lövhögarna. Har satt mitt hopp till att voffarna ska markera om de hittar honom.

Min tröst är att jag läste att sködpaddor har ett revir ca så stort som en fotbollsplan. Det borde betyda att jag kommer att hitta honom, om han bara gått och rätt håll och inte vandrat mot vägen eller grannen. Staketet, det provisoriska vi har uppe har hål stora nog att en sköldpadda kan passera mot skogen, men voffarna kommer inte in dit. Får se om jag tar ut dom i skogen och de markerar.

Jakob har haft en drift att vilja gå åt skogshållet när han varit i sin lilla inhägnad. Och när jag hittade honom senast (okej, det var Hoppsan som hittade honom) så insåg att Jacob kanske inte är en Jacob, utan en Jackie.
Han hade traskat mot skogen och i skogsbrynet grävde han flitigt med sina bakfötter. Det kan förvisso vara så att han ville gräva ner sig, men med tanke på att det är högt gräs och löv 5 cm ifrån tror jag inte det. Det han gjorde var sådant jag sett på naturfilmer när sköldpaddorna går upp på land för att lägga ägg. Han hade grävt en lite grop. Idogt stoppade han ner fötterna i djupa hålet. De har så söta fötter, ser ut lite som paddlar och med dom skopade han upp lite gjord i taget. Kan det vara så att han skulle lägga ägg? Vad tror ni? Här kommer lite bilder jag tog. Det blev mörkt mot slutet och sista bilden är suddig som tusan, men ni får se den ändå för att få lite grepp om vad han/hon gjorde.

Förresten, visste ni att en sköldpadda kan lägga ägg i upp till 4 år efter en befruktning. Hittade det när jag sökte info om box turtle. De kan spara dom så länge och lägga efter hand.

Hade jag varit i Sverige hade jag förmodligen varit orolig om han varit på rymmen. Men eftersom han är van att bo ute och de lever fritt här så misstänker jag att han klarar sig alldeles hyfsat. Men jag hoppas han kommer tillbaka. Har ju grönsaker - middag a la carte för en sköldpadda.

Tankar om hemlängtan, logistik, priser och Hur flyger du mellan USA och Sverige?

Jag längtar hem till Sverige, jag VILL åka hem, jag behöver åka hem!

Helst hade jag önskat att jag redan haft möjlighet till det. Men nu vet till sjutton om jag har råd. Andra saker som sätter käppar i hjulet är Pauls jobb. Ja, nu lär jag få åka hem till Sverige utan honom den här gången eftersom han inte får ledigt.

Det innebär förvisso att vi inte behöver någon djurvakt. Men jag lider så otroligt över att lämna Doris. Förlåt, jag vet att det inte är snällt mot de andra djuren att ha en favorit. Men tack och lov läser ingen av dom bloggar, så jag klarar mig. 

Katterna är jag inte orolig för alls, de tycker de äger både oss och huset och har inga problem att vara ensamma hemma. 

Sköldpaddan Jacob rymmer var och varannan dag och nu är han på rymmen igen. Mitt fel eftersom jag har svårt med djur i bur och gjort en hage till honom där jag inte blivit klar med förankringen av staketet. Men, jag kan inte ha honom i en liten bur, han skulle bli ledsen då. Så han får rymma och jag hoppas han kommer tillbaka. 

Sen har vi Hoppsan, den stora bebisen som jag faktiskt börjar oroa mig lite mer för. Sedan han blev rescued av oss, hade han en del ensam tid när jag var tvungen att fara hem, därefter fick han vara hos en kompis till Paul när han flög över till Sverige. Men den lilla förvuxna bäbisen har inte varit mycket ensam sen. Tror att han månne skulle bli deppig.

Och så har vi då Doris, som jag levt ihop med länge nu, som jag var tvungen att vara ifrån en lång tid. I och med det sagt, vill jag också skicka kärlek till er som hjälpte mig. Ni vet vilka ni är och vänner som ni är underbara.

Ja för att försöka komma tillbaka till vad jag tänkte skriva om, så VILL jag åka hem. Jag behöver det av olika anledningar.
Nu kollade jag biljetter, budgeten är redan ansträngd och det verkade som om jag skulle betala hela besättningens lön själv. Jo, jag vet de billigaste biljetterna går först, att flyga på sommaren är dyrare.
Men det flesta av mina resor har varit från Sverige - USA - hem till Sverige igen. Den senaste resan var bakvänd från USA - Sverige - Och hem till USA igen. Nu var den resan lite annorlunda på många sätt, men generellt känns det dyrare att flyga från US och tillbaks än från SE och tillbaks. Någon som känner igen det? Eller bara något jag fått för mig?
Jag är tvingad att byta flyg 1 gång i båda riktningarna eftersom vår flygplats inte flyger internationellt. Men det är ok. Men jag tycker INTE om flera stopp så - återigen en prisfråga- kan man tänka sig att göra 5 byten och fara fram och tillbaka så blir det billigare. Har aldrig förstått varför? Har nån förklaring på det så mottages det också med tacksamhet.

Men så... HUVUDFRÅGAN... FLYGBOLAG???
Från det jag började åka fram å tillbaka över sjön har de ändrat bolag. När jag kollade priser senast var Delta det billigaste - aldrig åkt med dom. Så har du rest med dom, eller andra bolag till USA? Jag är otroligt intresserad av att läsa andras erfarenheter, bra eller dåliga.
Please, dela med dig...

Är det så att jag inte har råd, så får jag helt enkelt vänta. Jag vill inte flyga med obra flygbolag. Bäst tycker jag nog om SAS, men som sagt en prisfråga nu.
Nu dags att jobba igen...
Peace Out

Show and Tell: Minnen från skolavslutningar

Fredag igen och Erica i Pite håller temat denna månad. Idag vill hon att vi ska skriva om minnen från examenstider, studenten, barns skolavslutningar eller andra tankar, minnen och känslor som väcks i försommartid.
Har funderat hela dagen över vad jag minns från skolavslutningar och det trista är att jag inte minns så mycket. Det första jag tänkte på var ett foto som jag tyvärr inte har tillgång till för det är i Sverige, men det är skolavslutning klass 1. Jag står där med min fina klänning och min lärarinna håller om mig. Jag minns att jag  var så stolt och de första åren var lärarinnan en hjältinna någon man beundrade. Det ändrades tyvärr när man blev äldre. De första skolavslutningarna samlades alla och det var högtidligt. "Den blomstertid nu kommer" var sången som man förväntansfullt sjöng, säkert en hel del andra också, men dom minns jag inte.

Sedan är det en rad skolavslutningar som fallit i glömska. Sista skolavslutningen på högstadiet minns jag också. Alla skulle skiljas och det var så sorgligt, själv skulle jag stanna kvar i förorten och börja på det alldeles nybyggda gymnasiet som låg bara ett stenkast hemifrån. Vi var andra klassen att antagas där och det var inte ens fullt. Men många av vännerna skulle in till stan och gå på gymnasium där, det kändes stort, men trist att splittras. Jag minns också att jag haft en hemlig förälskelse i en klasskamrat och även om jag aldrig vågat säga något så var det så trist att "han" skulle någon annanstans.

Tyresö Slott

Jag minns också förväntningarna i maj när man var något äldre, att lovet snart skulle komma. Hur de där varma försommardagarna var fantastiska men att man led av att sitta inne i klassrum. Picknick dagar på Tyresö slott och att man tyckte man var så vuxen.

Men mer än så minns jag inte från skolavslutningar. Jag har ju inga barn så det var länge sedan jag var på avslutning. Har ingen aning om hur det är idag.

På senare år vet jag att jag förmodligen blivit en surkärring. För när det var dags för skolavslutningsdagarna i juni så blir jag alltid irriterad när det inte går att ta sig fram dit man vill i tid för en massa ungar åker runt i 10 km/h på lastbilsflak, blockerar, är i vägen när jag vill fram och dessutom är för överförfriskade så man får passa sig att ligga för nära bakom.

Men här i USA har jag hört att de traditionerna inte förekommer, så det kan ju vara ett plus.
Här i Pickerington har vi hett, hett, hett och fuktigt, fuktigt, fuktigt. Det har legat kring 30 grader och i morse var en ordentlig åskstorm, trodde det skulle lätta upp lite efter den, men icke. På kvällen fick vi återigen en ruskig åskstorm, läbbigt! 

Mycket mer har jag faktiskt inte att skriva om avslutningar, men läs mer hos Nilla, Desiree, Annika, Erica, Inga-Britt, Helena, Olgakatt, Jenny, Karin, Lotta, Musikanta, Anna, Bejla, Maisoui, Malin

Ta hand om en fågelunge är ingen enkel sak

Efter att jag hittade den lilla pippin letade jag information på nätet om hur man gör för att ta hand om fågelunge. Det är en massa olika tips. Från att mata från soluppgång till solnedgång, varannan timma, en gång i halvtimma, var 30-40 minut till 70-90 gånger om dagen. Matning måste vara regelbunden.
För mycket mat så dör den, för lite mat så dör den.
Vad du ska mata den, finns lika många åsikter om som det finns sidor om.
Ska den ha vatten i början eller inte, olika bud.
Du måste också ha rätt värme, för kallt så dör den, för varmt så dör den.
Till det kan du också lägga rätt underlag och lugn miljö. Det är inte lätt att vara en fågelmamma med andra ord. Även med rätt skötsel av mamma pippi i boet är det stor andel som inte överlever. Så att ta hand om en pippi är svår uppgift med ganska säker utgång. Vilket jag visste från början.

Lilla Birdie jag hittade hade nästan inga dunfjädrar och efter att ha tittat på bilder så misstänker jag att den bara var nån dag gammal.

I 1,5 dygn har jag varit vaken och haft kl inställd på var 30 minut. Millimeterstora daggmaskbitar har jag matat med. Längst ner finns en otroligt bra sida med tips på mat och diet för fågelunge. Jag har haft en termometer på ovansidan i höjd med pippis rygg för att hitta rätt temp. Flyttat fram och tillbaka under lampan när det blivit för varmt eller för kallt. Huttrar pippi är det för kallt - försöker den kravla iväg är det för varmt - runt 35 C första dagarna.

Från att ha varit lite loj, så verkade pippi trivas och vara hungrig, åt och bajsade. För att få sova lite så gav Paul pippi mat när han gick upp. Jag var totalt slut. Sen somnade jag och hörde inte klockan ringa. Jag sov 3 timmar och när jag vaknade var pippi död.
Och hur känns det, tråkigt så klart, men helt ärligt så förväntade jag mig det. Jag vet att jag gjorde så gott jag kunde. Men har helt enkelt inte tillräckliga kunskaper. Och ska jag vara helt ärlig så efter att ha varit vaken i 1,5 dygn var det skönt att sova.

Något som överlevde var en del av maskarna som jag grävt upp från komposten. De som var kvar fick fint flytta tillbaka dit. Some you win and some you lose.

När jag kom upp hade Paul lagt sin klockradio på bordet, när han kom hem frågade jag varför? Tydligen hade den fått frispel på morgonen, dånat och ringt, inte slutat när han drog ur kontakten utan batteri back-upen gått in. Jag hade till och med sagt till honom att snälla ta bort den, stäng av den få den att sluta. Har absolut inte ett endaste minne av det. Då är man trött.

Här är en mycket bra sida om hur man tar hand om fågelungar, massa information och bilder

Feeding and caring for baby birds-KLICKA HÄR

Och en direktlänk till Första sidan - www.2ndchance.info

Mina andra inlägg om pippi Bilder och Video

Still alive

Jaha den minsta pippin jag sett lever ännu. Från att varit ganska loj när jag tog in den är det ett himla liv nu. Den "pippar" hela tiden. Det har varit ett evigt matande hela dagen och maken skickades iväg till The Anderssons för att köpa värmelampa som de säljer för bebis kycklingar. Får se om den överlever natten. Men här kommer en liten video på hur den ser ut nu. Jag skulle ändå bli förvånad om den överlever. Fortsättning följer...