fredag 10 juni 2011

Ta hand om en fågelunge är ingen enkel sak

Efter att jag hittade den lilla pippin letade jag information på nätet om hur man gör för att ta hand om fågelunge. Det är en massa olika tips. Från att mata från soluppgång till solnedgång, varannan timma, en gång i halvtimma, var 30-40 minut till 70-90 gånger om dagen. Matning måste vara regelbunden.
För mycket mat så dör den, för lite mat så dör den.
Vad du ska mata den, finns lika många åsikter om som det finns sidor om.
Ska den ha vatten i början eller inte, olika bud.
Du måste också ha rätt värme, för kallt så dör den, för varmt så dör den.
Till det kan du också lägga rätt underlag och lugn miljö. Det är inte lätt att vara en fågelmamma med andra ord. Även med rätt skötsel av mamma pippi i boet är det stor andel som inte överlever. Så att ta hand om en pippi är svår uppgift med ganska säker utgång. Vilket jag visste från början.

Lilla Birdie jag hittade hade nästan inga dunfjädrar och efter att ha tittat på bilder så misstänker jag att den bara var nån dag gammal.

I 1,5 dygn har jag varit vaken och haft kl inställd på var 30 minut. Millimeterstora daggmaskbitar har jag matat med. Längst ner finns en otroligt bra sida med tips på mat och diet för fågelunge. Jag har haft en termometer på ovansidan i höjd med pippis rygg för att hitta rätt temp. Flyttat fram och tillbaka under lampan när det blivit för varmt eller för kallt. Huttrar pippi är det för kallt - försöker den kravla iväg är det för varmt - runt 35 C första dagarna.

Från att ha varit lite loj, så verkade pippi trivas och vara hungrig, åt och bajsade. För att få sova lite så gav Paul pippi mat när han gick upp. Jag var totalt slut. Sen somnade jag och hörde inte klockan ringa. Jag sov 3 timmar och när jag vaknade var pippi död.
Och hur känns det, tråkigt så klart, men helt ärligt så förväntade jag mig det. Jag vet att jag gjorde så gott jag kunde. Men har helt enkelt inte tillräckliga kunskaper. Och ska jag vara helt ärlig så efter att ha varit vaken i 1,5 dygn var det skönt att sova.

Något som överlevde var en del av maskarna som jag grävt upp från komposten. De som var kvar fick fint flytta tillbaka dit. Some you win and some you lose.

När jag kom upp hade Paul lagt sin klockradio på bordet, när han kom hem frågade jag varför? Tydligen hade den fått frispel på morgonen, dånat och ringt, inte slutat när han drog ur kontakten utan batteri back-upen gått in. Jag hade till och med sagt till honom att snälla ta bort den, stäng av den få den att sluta. Har absolut inte ett endaste minne av det. Då är man trött.


Här är en mycket bra sida om hur man tar hand om fågelungar, massa information och bilder

Och en direktlänk till Första sidan - www.2ndchance.info

Mina andra inlägg om pippi Bilder och Video

5 kommentarer:

Äventyret framtiden sa...

Du gjorde vad du kunde; att bli fågelmamma är inte det lättaste precis. Dessutom var den så liten ännu. Strongt gjort!
Jag är imponerad över din kampanda för en liten liten en i världen.

Kram!

Charlie sa ... sa...

Fågelmamma Magdalena <3 du gjorde verkligen allt och gav 100%. Birdie fick ett bra sista dygn. Du är min fågelhjälte!

olgakatt sa...

Ett gott försök har gjort dig en erfarenhet rikare!

Camilla sa...

Du gjorde ditt bästa för att rädda pippin, men du är ingen pippimamma som ahr en inbyggd klocka när de behöver mat. Så känn dig inte skuldnmedveten. Du gjorde ditt bästa.
Kram

Magdalena and Co in US sa...

Karin - TACK, känns skönt att höra. Man känner det ju lite som man inte gjort allt även fast man försökt. Men jag hade nog inte fixat all den passning det hade behövts. Men maskarna som överlevde blev glada iaf :)
Lotta - TACK snälla du, det var gulligt sagt. Har lite dåligt samvete att jag somnade några timmar. Men jag tror inte den led. Och hade jag sett den vara sjuk hade jag avlivat den tidigare.
Olgakatt - Ja, det var ett gott försök och jag var ju ganska inställd på utgången. Men jag gör säkert om det igen om jag tror ett djur har en yttepytte chans.
Camilla - TACK Nej, jösses vilket jobb att vara pippimamma. Jag vet ju bara man sitter ute med en kopp kaffe och ser dom komma och mata. Känns som hela tiden dom är där och puttar i mat.