Fredag i 3D

I fredags var jag och Paul på bio. Vi har en biograf bara ett stenkast härifrån, eller man kanske ska säga ett par kurvor eftersom man inte går utan måste ta bilen.

Så här ser det ut inne på Marcus Cinemas

En av salarna har 3D där de visar den senaste filmen under en period. Just nu går Harry Potter and the deathly hallows part 2. Så i veckan passade vi på att se alla tidigare filmer för att komma ikapp.

Man får fantastiskt tjusiga glasögon att ha på sig.

Vi kom dit sent och undrade om det fanns platser kvar. Vi var de första som köpte biljetter. Så här tomt var det.

Fast det kom fler senare. Undrar om det är så att man kommer väldigt sent när man går på bio i US?

Nörd 1 och Nörd 2

Det här var första filmen jag sett i 3D och det känns som om efter det vill man inte se något annat. Det är helt fantastiskt när det kommer snöflingor ut i biosalen från duken. Eller när man far i hissnade fart som en berg och dalbana i Gringotts Wizarding Bank.

Filmen är 2 timmar och 10 minuter lång, 3D effekterna var inbäddade och gjorde en hel del scener riktigt läckra. Dock är inte hela filmen byggd på att bara uppleva effekter. Vissa saker är lite tramsiga, vissa delar känns aningen för långa, men i helhet så är det en bra film. Harry Potter är dock ingen barnfilm längre enligt min uppfattning.

En fantastiskt bra början på dagen!

Nu har det gått ett par dagar sedan jag skrev sist. Ska berätta om vad vi gjort i helgen senare i ett annat inlägg.
Vill bara börja med att tala om att älskade Doris fortfarande läker som hon ska och mår bra.

Idag fick jag en fantastisk bra början på dagen. Jag fick ett paket från Sverige! FRÅN SVERIGE! ETT PAKET - TILL MIG!!! Är inte bortskämd med sådana saker.

Jag hade nämt för Jessica att jag var sugen på dajm. Men sen kom det ett STORT paket - julafton!

Måste vara många Dajamar i det paketet, tänkte jag.

Bara den här kassen kan få en utlandssvensk att bli lycklig.

Men  finaste Jessica M hade packat lite smått och gott som hon tänkte jag kunde vara sugen på. Och jösses vilka skatter som kom. Svenskt godis, svenskt snus, mariekes, tidningar och Kalles Kaviar. Hur kunde hon veta att jag häromdagen var så otroligt sugen på en äggmacka med Kalles Kaviar?
Så idag är en så bäst dag. Jag ska stoppa in en prilla, äta en dajm, bläddra i tidningar på svenska och senare ikväll lär det bli en äggmacka med kaviar.
Life is GOOD!!!
Tack, tack TACK!!!

Lite trädgård

I brist på tid att skriva så får ni se lite bilder på min trädgård, hur det ser ut just nu.

Tänkte bara tala om att Doris läkning har inga komplikationer än så länge. Hon går fortfarande på smärtstillande och antibiotika. Struten måste hon ha eftersom hon annars slickar sönder alla stygn. Men hon är totalt oberörd av att ha den och dundrar på i vanlig fart. Och så här fint har hon placerat sig, tcker väl hon är prinsessan på ärten.

Operationen gick bra och Doris är hemma

Doris är hemma nu. Operationen hade gått bra. Jag passade på att i samband med steriliseringen be dom ta bort några utväxter som hon fått sista tiden. Ser ut som små vårtor och är förmodligen inte farliga. Men standard var att de skickar dem för kontroll. Doris fick även en spruta och lite annat som gjorde att jag spenderat en hel del pengar idag. Dock, jämför man med kostnaderna för det här i Sverige är det peanuts.
Finaste Dorpan är väck av narkosen och smärtstillande. Hon sover gott och jag hoppas att hon kommer sova hela natten också.

Mitt lilla knyte, hon fick lite extra filt för det skulle var mjukt

Doris till Rascal Unit & En färgglad hund

Upp tidigt i morse. Doris trodde inte jag var klok som tvingade henne ur sängen. Försökte få henna att kissa riktigt mycket ute innan vi hoppade in i bilen. Men hon vandrade mest runt och såg besvärad ut.

Här har vi precis kommit fram till Rascal Unit där hon ska steriliseras. Och jepp, hon är trött!

Det är en himla fin sak de har. De har dessa bilar som de åker ut med i de olika county'sarna - (som kommuner) och erbjuder väldigt billig kastrering och sterilisering. Oönskade hund och kattvalpar är ett stort problem här i USA. De har även vanlig veterinärvård i bilarna.

Så när vi sitter där och väntar kommer den här färgglada voffen in.Inspirerad att måla Dorpi, neeej tror inte det.

Det blir inga bebisar

Doris kommer aldrig att få bebisar. Nu är det bestämt sedan ett tag och dagen för hennes sterilisering närmar sig. Det har varit ett svårt beslut.
Helt enkelt, objektiv som jag är så är ju Doris världens bästa finaste underbaraste hund, och att ta valpar på henne har hela tiden varit något jag önskat. Små mini Dorpisar, suck....
Men på onsdag har vi tid. Det som jag tyckte var det mest ansvarsfulla beslutet är nu fattat även om det suger.

Doris är snygg! Ja, jag tycker ju det, men faktiskt enligt de som kan det där med utställning så är hon snygg exteriört.

Anna, som är Doris uppfödare och numera även min vän ställer ut Doris vid Årsta slott 2007.

Doris har underbart temperament. På hennes mentalbeskrivning gjorde hon lysande ifrån sig.
Här är några bilder från hennes MH.
Vill du se hur en mentalbeskrivning går till och bilder från Doris klicka  HÄR - Doris Mentalbeskrivning

 

Det är så mycket som gör att jag önskar jag kunde ha valpar från henne, så man kan undra varför jag nu väljer det här.
Jo för trots alla underbara saker med Doris så har hon allergi, det är framförallt kvalster i de flesta former som hon är allergisk mot. Det gör att det kliar på henne och jag i perioder är det bättre och i perioder värre.
Jag har provat med mycket, till och med specialbeställt medicin från Tyskland som hon fick i sprutor varje vecka. Men jag tyckte inte det hjälpte helt hundra och det kostade mig massor, massor med pengar i flera år. Nu tvättar jag henne, smörjer henne med Aloe Vera och duttar med henne.
Det jag är orolig för är att hon ska föra allergianlaget vidare och att hennes små bebbar kanske inte skulle hamna hos någon som har ork att pyssla med dom.
Dessutom fyllde Doris 6 år nu, hon börjar bli äldre även om det är svårt att förstå. Livmoderinflammation är en väldigt vanlig diagnos hos tikar. Genom att avlägsna livmoder och äggstockar hoppas jag kunna undvika sjukdomar i framtiden för min finaste voffa.

Doris och myskankorna hemma i huset i Sverige.

Jag gick just igenom alla mina papper och såg att det är imorgon och inte på onsdag. Fasen, nu är jag superstressad. Min älskade lilla bebis, jag tycker inte om att hon ska göra ett ingrepp. Känns lite extra oroligt eftersom det är i USA och ja, det är helt enkelt inte hemma. Usch, det är så larvigt men jag blir nästan gråtfärdig när jag vet att det aldrig kommer bli mini-Dorisar.

Dessutom kraschade min mage ihop totalt på eftermiddagen idag. Har inte alls skött min magkatarr de 3 dagar som Paul var ledig under helgen. Och det får jag lida grymt över nu. Måste försöka vara tillräckligt ok för att kunna köra dit imorgon.

Som en Blind Date

Som ni vet så tycker jag att en av de svåra sakerna med att komma till ett nytt land är att man saknar sina vänner otroligt mycket. Folk är otroligt vänliga här i USA där jag bor, men det känns på något sätt som att det svårt att komma inpå. Man pratar om att träffas, men sedan blir det inte riktigt av.
Jag känner också att jag inte riktigt vet hur man umgås här, vilka de sociala normerna är, sådana som inte är uttalade men som alla vet, och som ska följas.
Människor är ju som hemma, likadana på ett sätt, men så mycket är annorlunda också. Ett parallellt universum helt klart.
Vi bor ju lite på vischan, så man stöter inte på folk direkt. Husen ligger så vi ser grannarna men det är tillräckligt lång mellan för att man måste ha en anledning att knata över till dom för att växla några ord. Det har inte jag gjort.

Ena grannens tös hade saftstånd för ett par månader sedan, så stannade jag till, köpte lite saft och pratade. Men det är ju inte så att man går och ringer på och säger -Hej vad gör du? Vill du fika med mig?

Så här ser postbilen ut här.
Den här bilden har jag lånat från internet.

 En av dom som jag träffar på regelbundet är hon som kör våran post. En ung tjej som alltid är trevlig och rar, vi har pratats vid lite då och då under senaste året. Till slut bestämde jag mig för att höra om hon ville fika med mig nån dag. Helt ärligt talade jag om att jag känner mig ny och inte fått speciellt många vänner.
Kändes lite konstigt och läskigt, men vad sjutton. Det värsta som kan hända är väl att vi inte får någon post, och det är ändå mest räkningar.
Ytterliggare ett några veckor gick och eftersom jag tror att alla andra har upptagna fullspäckade liv så vill man inte vara påträngade.
Men så häromdagen så skickade posttjejen ett sms till mig om jag och min man ville möta henne och hennes pojkvän och äta ute. Sagt och gjort, så i fredags tog jag med mig Paul och det kändes som om vi gick lite på blind date. Vi hamnade på en sushi resturang. Paul äter inte rå fisk, men det fanns annat på menyn. Jag var den ända som åt rå fisk. De andra tog lagad mat. min sushi var klart godkänd,
Men det roligaste var ändå att vara ute och umgås lite. Eftersom jag inte hade en aning om hur de var kunde det gått hur som helst. Men det blev ju så himla trevligt.
Paul tycker jag är pinsam som tar kort hela tiden, så tyvärr tog jag inga andra bilder än på fisken jag åt.

Och den såg ut så här.

Dagarna här är varma, varma, varma. Varje kväll har det varit ruskiga åskstormar. Ena kvällen gick elen och vi var utan några timmar.
Igår slogs elen ut 3 gånger, men kom tillbaka snabbt. Däremot slogs dator, TV och telefon ut och var borta hela dagen.


Tyvärr hörs det nog inte riktigt hur illa det är här. Men jag tror jag fick med nån ordentlig smäll. fy bubblan för amerikanska åskväder.

När det ofattbara kommer nära

Jag läser och tänker på alla de som drabbats av det ofattbara i Norge idag. Frågan "varför?" känns nära.  Även om jag inte är nära där så gör det ont i en och jag kunde helt enkelt inte låta dagen passera utan att skriva några rader om det.

Jag och Paul var iväg idag när jag fick höra att det hade hänt något hemskt i Norge. Här i USA känns det som om det sällan uppmärksammas speciellt mycket vad som händer långt borta så att det här skulle vara otäckt förstod jag.
När jag kom hem var det toppnyheterna på alla sidor. En bomb i centrala Oslo som ställer till förödelse och dödar och en man utklädd till polis som skjuter barn på ett sommarläger.
Känner sorg och vanmakt, Norge är ju så nära hemma. Sådant här händer inte hemma, det får inte göra det.

Nu efter ett antal timmar har polisen lyckats få mer grepp om hur många som dödats och från början trodde man att de var runt 10 personer. Nu vet man att minst 80 människor dödats på ön.(87 personer sammanlagt när jag skriver detta inlägget) Nyheterna på Yahoo talar om att masskjutningen i Norge är en av de värsta i historien och att det är den dödligaste terrordagen i västra Europa sedan Madridmassakern 2004.

Flera tidningar har gått ut med namn och bild på mannen som är gripen

Han skall enligt Expressen ha varit aktiv i högerextrema kretsar och skrivit flera islamfientliga inlägg.

Läs svenska nyheter om vad som hänt HÄR, HÄR, HÄR,
Om mannen som är gripen HÄR HÄR
Läs engelska HÄR HÄR

Det känns som 42 grader - rätt hett

Vill bara berätta att idag svettas man här i USA, Columbus om man är ute. Det ska vara en av de varmaste dagarna. Det är 35 grader i skuggan, med tillägget att det känns som 42 grader. Och jag meddelar att det är vaaaarmt!!!

Igår kom en åsktstorm på kvällen som var av det grymmare slaget. Jag tycker det är otäckt när det smäller så högt att marken vibrerar och man känner sig som om man står bredvid en bomb som exploderar.
Det hände mig när jag var ute i ösregnet och försökte rädda vårt parasoll som stormen massakrerade. Kom på mig själv att huka och ta skydd, som om det skulle hjälpa.

Där ligger det, stackars trasigt ihopbundet.

Moment 22 - Amerikanska kreditsystemet med credit scores

Efter att ha bott, arbetat, betalat skatt och skött min ekonomi i Sverige under i princip hela mitt vuxna liv så är det en ny upplevelse att komma till ett nytt land och inse att man bokstavligen inte har något.

Jag har tänkt att skriva om mina upplevelser med uppehållstillstånd, det som i folkmun kallas Green Card, Amerikanskt körkort och Social Secutity Number.
Men dagens upplevelser gör att jag tar det här nu.

Egentligen är det väl ingen större skillnad på bedömningen, man ska ha skött sig, betalat och inte ha stora skulder.

Men att komma in i det är ta mig sjutton ingen lätt sak. Efter terroratacken 9-11 så är ju allt svårare, krångligare än någonsin. Alla banker upplyser om att de behöver kontrollera ens identitet ordentligt för att inte terroristpengar ska hamna i landet. Dessutom så är ekonomin i USA botten, de flesta är skuldsatta över öronen och för några år sedan behövdes inte mycket för att får kredit. Men sedan sprack bubblan och nu är det så mycket svårare.

Man kan som utländsk medborgare ha bankkonto i USA, det ordnade jag innan jag fick mitt uppehållstillstånd och det har jag skrivit om HÄR, men det är kontantkort utan kredit.

I USA så mäts kreditvärdigheten i poäng - så kallade credit scores. Alla vet att man behöver bra, men ingen har riktigt koll på hur det funkar. När jag var på min bank och frågade om hur skalan såg ut, var man börjar, vad som är bra och vad som är dåligt hade till och med bankmannen svårt att svara på det. Han trodde att det började någonstans på 500 poäng. När jag letar lite så hittar jag att skalan tydligen ligger mellan 350-850, med tillägg att de flesta tror det, men det finns inget vedertaget system. Så här står det:

If you read enough articles about the credit score scale you will become thoroughly confused about what the numbers really mean. The reason for this is that there are no rules that carry over between all financial institutions as to what constitutes a good credit score.

Gör det hela enkelt eller hur?

Däremot så hittar jag en del riktlinjer på vad som är bra och dåligt

mindre än 600 = DÅLIGT, du får förmodligen inget beviljat
600-640 = Kanske du kan få något, men till väldigt hög ränta
641-680 = Halvbra, du kommer få okej ränta
681-720 = Bra, du kommer alltid att kunna få lån lätt och förmodligen få bra ränta
720-upp = Nu är det plättlätt både att få lån, perfekt ränta och du kan göra vad du vill

Nu är det inte så att jag vill handla på kredit, jag försöker bara komma in i det förbaskade systemet.

Så här säger informationen:

In order to establish a credit report, you need to apply for credit.

Första gången ansökte jag om kreditkort samtidigt som jag öppnade eget bankkonto på en bank för 9 månader sedan. Att jag skulle få avslag då var jag förberedd på.

Nu har jag satt in pengar varje månad, aldrig varit sen eller haft för lite pengar. Jag har varit i landet längre tid och tyckte det var dags att prova igen.
Men icke, jag har ingen credit history. Ursäkta språket, men tacka fasen för det, och inte lär jag få någon heller om jag inte kan få betala.

De påstår dessutom att det är bättre att inte ha någon credit än bad credit. Jag vet inte jag

Så när jag fick en av de förtryckta reklamen om att de kollat mitt SSN och att jag berättigad att söka ett kredit kort hos den här banken, så tänkte jag, - Okej, va sjutton jag provar väl då. Normalt sett brukar de gå direkt ner i makuleringsmaskinen.

Och hur gick det då? Nope, ingen kredit historia... avslag. Men skicka mig inte papper då!!!

Det finns kreditkort som man sätter in pengar på i förväg, men hurvida de genererar i kredithistoria eller inte verkar lite oklart.
Man kan söka tillsammans med någon. Känns jättebra, inte alls omyndigförklarande när man är över 40 och utan betalningsanmärkningar.
Och lånet och huset kunde inte stå på mig eftersom... just det, jag har ingen kredithistoria.
Jag kan inte få ett mobiltelefonabonnemang och mycket annat.

Misstänker att det hade underlättat om jag hade jobbat och fått en lön. Som en parentes kan jag nämna att minimum lönen är i Ohio för arbetare utan dricksjobb 47,71 kronor, då ingår säkert ingen sjukförsäkring. Jag kan renovera, vara hemmafru och klippa kuponger för mer pengar än det.

Igår ringde jag och ändrade företag som hämtar soporna hos oss. Och vet ni, jag skrev det i mitt namn. Jag är ansvarig för soporna i alla fall. Det går framåt...

Alla bilder lånade från Internet idag