Det blir inga bebisar

Doris kommer aldrig att få bebisar. Nu är det bestämt sedan ett tag och dagen för hennes sterilisering närmar sig. Det har varit ett svårt beslut.
Helt enkelt, objektiv som jag är så är ju Doris världens bästa finaste underbaraste hund, och att ta valpar på henne har hela tiden varit något jag önskat. Små mini Dorpisar, suck....
Men på onsdag har vi tid. Det som jag tyckte var det mest ansvarsfulla beslutet är nu fattat även om det suger.

Doris är snygg! Ja, jag tycker ju det, men faktiskt enligt de som kan det där med utställning så är hon snygg exteriört.

Anna, som är Doris uppfödare och numera även min vän ställer ut Doris vid Årsta slott 2007.

Doris har underbart temperament. På hennes mentalbeskrivning gjorde hon lysande ifrån sig.
Här är några bilder från hennes MH.
Vill du se hur en mentalbeskrivning går till och bilder från Doris klicka  HÄR - Doris Mentalbeskrivning

 

Det är så mycket som gör att jag önskar jag kunde ha valpar från henne, så man kan undra varför jag nu väljer det här.
Jo för trots alla underbara saker med Doris så har hon allergi, det är framförallt kvalster i de flesta former som hon är allergisk mot. Det gör att det kliar på henne och jag i perioder är det bättre och i perioder värre.
Jag har provat med mycket, till och med specialbeställt medicin från Tyskland som hon fick i sprutor varje vecka. Men jag tyckte inte det hjälpte helt hundra och det kostade mig massor, massor med pengar i flera år. Nu tvättar jag henne, smörjer henne med Aloe Vera och duttar med henne.
Det jag är orolig för är att hon ska föra allergianlaget vidare och att hennes små bebbar kanske inte skulle hamna hos någon som har ork att pyssla med dom.
Dessutom fyllde Doris 6 år nu, hon börjar bli äldre även om det är svårt att förstå. Livmoderinflammation är en väldigt vanlig diagnos hos tikar. Genom att avlägsna livmoder och äggstockar hoppas jag kunna undvika sjukdomar i framtiden för min finaste voffa.

Doris och myskankorna hemma i huset i Sverige.

Jag gick just igenom alla mina papper och såg att det är imorgon och inte på onsdag. Fasen, nu är jag superstressad. Min älskade lilla bebis, jag tycker inte om att hon ska göra ett ingrepp. Känns lite extra oroligt eftersom det är i USA och ja, det är helt enkelt inte hemma. Usch, det är så larvigt men jag blir nästan gråtfärdig när jag vet att det aldrig kommer bli mini-Dorisar.

Dessutom kraschade min mage ihop totalt på eftermiddagen idag. Har inte alls skött min magkatarr de 3 dagar som Paul var ledig under helgen. Och det får jag lida grymt över nu. Måste försöka vara tillräckligt ok för att kunna köra dit imorgon.