Fasen Gizzie - jag behövde inte en fågelunge

Suck och stön!!! Släppte ut hundarna på gården och där låg Gizzie med något. Det är inte ovanligt, hon är en riktig jägare. Dessutom tar hon gärna hem sina byten och parkerar utan för dörren för att visa vilken duktig kisse hon är. Och det var väl vad jag förväntade mig den här gången också. Så när jag börjer mig ner för att ta bort den för att inte hundarna ska äta döda djur inser jag  - icke. En yttepytte liten fågelungen hade hon. Dessutom inte skadad och vid liv. Fasen Gizzie, jag vet naturen har sin gång, men jag är en sucker för djur och har otroligt svårt att inte rädda dom. Fågelungar som är någorlunda stora lämnar jag ute och sätter in i en buske om de är för långt ute. Jag vet att de har större chans i naturen då oftast mamma fågel är där i närheten. Fågelungar man tar om hand överlever sällan, i princip aldrig. Skadade djur utan möjlighet att leva tycker jag att det är bäst att avliva. Djur som lider är det otäckaste jag vet.

Men nu låg den då där. Lilla pippin, det enklaste hade såklart varit att gå in igen och låta Gizzie ha ihjäl den så småningom. Men när jag lyfte upp den och lilla hjärtat pickade i min hand. Då helt plötsligt läggs allt åt sidan som man vet. Så här sitter jag nu, med en fågelunge i ett litet bo av kuddfyllning ovanpå värmeutflödet från datorn för att hålla den varm. Bredvid mig har jag en uppchoppad mask och en pincett. Klockan är ställde på timmer 2 timmar för att mata... Om pippin nu överlever så länge. Vi får se. Men jag tror kuponghandlandet på Walmart och övriga ärenden blir åsidosatt. Förresten nu måste jag mata sköldpadan också...