Mitt halvår 2011 har varit stormiga känslor med mycket hemlängtan och försök att hitta sin plats i tillvaron här i USA. Men här kommer lite bilder, (blev visst rätt många)från månaderna som gått.
Januari
Ett av våra mastodont träd i skogen hade lutat illavarslande länge. I början av januari kom äntligen en vinterstorm och blåste omkull det, utan att träffa vare sig grannens tomt eller oss.Sen kom snön och slasket med slippriga vägar. Här blir det kaos så fort lite snö kommer och jag var glad att jag hade investerat i en Jeep och inte en Nissan Micra.
Upptäcker kupongernas värld. Jösses vad man kan spara pengar här på det. Men det tar lite tid och planering. Den som säger något annat tror jag inte på.
Februari
Är med om mitt första "isregn". Underkylt regn har jag varit med om, men det här var annorlunda. Det lixom regnade is. Allt blev inkapslat och träden såg ut som sagoträd.
Kalla dagar. Dagarna fylls med renovering. Varenda liten vrå behöver göras.
Kvällarna är det pyssel och en och annan handledsvärmare stickas
Mars
Upptäcker Pickerington Ponds, det finns faktiskt ett ställe att gå med hundarna i närheten. Närheten är förvisso relativt eftersom jag är van att öppna dörren och välja vilken riktning jag vill gå åt. Här får man ta bilen ca 15-20 min. Och det är asfalterade vägar, inga berg att klättra i eller stockar att hoppa över. Men voffarna gillade att gå.
Vissa dagar är kalla och snöiga och vissa barmark.
Hoppsan är som mest, en förvuxen bäbis som är billig ibland.
Vårlökarna börjar så sakta titta fram
April
Går lite kurser på Jo-Anns för att träffa folk. Är nervös först för om jag ska förstå pysseltermer på amerikanska. Men Scandinvian Loop och Smyckeskurser gick alldeles utmärkt.
Och det regnar och regnar och regnar. Så trist att man kan... ja nåt fult ord här...
Och dikenas flöden sätts igen, så vi får en oönskad sjö och kommunal gubbarna i Pickerington får tillbringa en dag utmed våran gata.
Fina sippor kommer det och mycket trädgårdsskötsel. Som slutar med att jag kör in en rospinne i ögat och får min första upplevelse på en amerikansk vårdcentral-sjukhus. Men det var en rar läkare som talade om att han läst Jan Guillous Arn Tempelriddaren, och så var vi vänner.
Så i slutet av april är det helt plötsligt grönt ute. Men ack, fortfarande så svalt.
Maj
Dags för sådder och skogsbruk
Juni
Så blev det sommar till slut
Med i Show and Tell: Nilla, Desiree, Annika, Erica, Inga-Britt, Helena, Olgakatt, Jenny, Karin, Lotta, Musikanta, Anna, Bejla, Maisoui, Malin
11 kommentarer:
Det var verkligen ett bamseträd som föll i januari! Blev det ved av det?
Jag tycker mycket om dina vintriga februaribilder, isiga och vackra.
Hoppsan ser för härligt busig ut och blev förstås inte såld, haha
Ett fint första halvår.
Hoppas din hemlängtan ger med sig en aning. Det är hemskt att längta...man är halv på två ställen
Ha det riktigt gott!
Kramar!
Det är nog med hemlängtan som med sorg, den mattas av och blir inte så påträngande - men den finns där under ytan. Att ha flera hemvist innebär att man ofta längtar dit man inte är.
Isstormar är SÅ vackra och SÅ förfärliga.
Tur att du har förmågan att ta' dig för med en massa saker - det är en verklig tillgång!
Margaretha
Hej min vän!
Ditt första halvår ser ju rätt skoj ut! Du har ju inte aktivitetsproblem iaf ;) Vackra bilder också. Dina handledsvärmare är ju grymt snygga! Min stickning har legat i dvala sen påsk, men det börjar väl bli dags igen...
Jag förstår att du har hemlängtan, jag längtar ju efter dig. Men nätet och telefonsamtal gör det lite lättare!
Här hemma (iaf i Hufvudstaden)regnar det idag. Ett riktigt "ligga-i-soffan-och-titta-på-film" väder, men jag måste röja in alla möbler i mitten av alla rum för målaren dyker upp kl 7.30 i morgon... Jaja, det blir nog bra när han är klar :)
Må så gott!
Puss och kram från Hägersten
Karin - Vad roligt att du gillar vinterbilderna. Det var så vackert att se träden, men jag lät bilen vila de dagarna. Nä, Hoppsan blev inte såld. Han blir kvar här. Fast just nu skällde jag på honom igen när jag hittade ett suddgummi i hans mun. Ja, längtan är jobbig och saknad.
Em- Sant, jag hoppas precis som du säger att det mattas av. Önskar att jag kunde komma till den platsen där det kändes som berikande att ha två hem istället för saknaden som är nu. Ja, jag har tur som inte har problem med sysselsättning.
Tove - Vad roligt att du skriver här. Fortsätt med det!!! Saknar dig massor vännen - det vet du!!!
Najs att du gillar handledsvärmarna. Men jag vet att dina är snygga oxå. Ja stickning känns inte så somrigt. Men man borde kanske göra det och ha en uppsjö till hösten så man kan kränga hemstickade handledsvärmare för massa pengar. Ligga på soffan väder är topp. Så du har en målare. Fördelen att bo som du gör. Och snart är det midsommar, då borde vi varit hemma hos mig.
Gillar din halvårskavalkad Magdalena! Och isregn är verkligen speciellt. Vi hade det med. Första gången för mig. Dina handledsvärmare är grymma, håller med Tove!
Längtan. Svårt tycker jag.
Med tiden vänjer man ju sig. Det som är ovant blir vant. Det smyger sig på. Ungefär som vilken ny situation som helst. Men jag funderar på det ändå, hemlängtan.
Utan att bli för djup nu, så undrar jag om hemlängtan verkligen går bort eller om man som sagt var mest accepterar eller vänjer sig vid sin nya situation. De människor man har omkring sig har betydelse för trivseln också.
Gillar också ligga-på-soffan-väder. Topp tycker jag med.
Kram!
Karin - glömde skriva om trädet. jag hoppas att det kan bli ved. Motorsåg blev ju inköpt här i våras, men jag vet inte riktigt hur jag ska närma mig det. Det är så STORT
Lotta - TACK, vad glad jag blir. Jag funderade på om jag sett isregn i Sverige, men tror inte det. Så roligt att du gillar mina handledsvärmare, blir himla glad. Ja du, det där med hemlängtan. Visst kan man haft det förut. Men när man inser att man inte ska åka hem, då blir det en sorg på ett annat vis som jag inte förstod tidigare. Men det är en tröst att man inte är den enda med de känslorna. Du har helt rätt i att människorna betyder massor. Och ja, det är lätt att blir djup i dessa funderingar.
Innehållsrikt halvår! Det verkar vara ett lite besvärligt väder där du bor - isregn har jag aldrig hört talas om. Roligt att du gick på kurs, hoppas du lärde känna några nya personer, det brukar vara ett bra sätt. Sen hoppas jag att din hemlängan är något mindre intensiv vid nästa halvårsrapport!
Isregn är verkligen ett fenomen. Ett vackert sådant men ack så farligt!!
När ett isregn fallit förstår jag verkligen att skolorna inte kan vara öppna.
Hemlängtan mattas, men det tar ett tag. Det tar flera år.
Sedan kan man säga att man har två hem, men lite längtan har man nog alltid. Dock absolut inget akut sådan.
Inser dock att alla mina resor fram och tillbaka hem har lagt band på min hemlängtan. Har sällan hemlängtan, men inser att det beror just på det faktum att jag är hemma ofta...
Hur blir det med din sommaresa hem iår?
KRAM!!
Många fina foton! Och vilket bra intiativ att gå på kurser. Längtan kan ju vara svårt; för några går det lättare än för andra, men den finns där nog för alla, fast då hjälper det ju att ha skapat bra band på den nya platsen man befinner sig. Såg förresten också att er sköldpadda kommit bort; hållar tummarna för att hon(/han) kommer tillbaka!
Grekland nu -Isregn var märkligt och ja vädret här är riktigt extremt mot vad jag är van vid. Kurser är alltid roliga, lära sig nya saker och träffa folk.
Annika - Ja, jag vet skolorna stängde flera gånger när vi haft extremt väder här. Visst är det vackert, men man ser det gärna på tomten och inte på vägarna. Hemlängtan är svår. Just nu är det både ekonomiska och praktiska skäl som sätter p för resa
Bejla - Tack, vad glad jag blir att du gillar bilderna. Visst är det kul att gå kurs. Ska se om jag hittar några fler framöver. Hemlängtan är jobbigt för mig. Tycker också det är svårt att hitta band när jag bor som jag gör och inte direkt träffar folk. Men, men... Det kanske ändrar sig
Skicka en kommentar