Ständig småbarnsmamma utan barn

Så har han gjort det IGEN. Jäkla Hoppsan!!! Telefonen ringde och jag glömde bort att plocka undan fjärrkontrollen. Det är inte första gången och säkert inte sista heller som han tuggar på saker som är NEJ.

Här är han då de lilla eländet

Jag har inga barn, inga småbarn, men ibland känns det som om man är ständig småbarnsförälder med hundar. Speciellt när de inte är vuxna. Doris är ganska trivsam, hon kan ta en och annan tur och öppna soplocket och dra ut sopor om det är något som verkar speciellt gott. Det har också hänt att hon efter småbarnstadiet tuggat upp en och annan sko. Då har hon inriktat sig på mina partyskor och jag tror det är nån form av protest för de gånger hon inte fick följa med ut. Men, peppar peppar ta  i träd var det ett tag sedan nu.

Här är den då - fjärrkontrollen. Baksidan av den existerar inte ens längre.

Annat är det med Hoppsan. Vi vet inte hur gammal han är men chansar på att han är runt 1,5 år. I min mening dags att växa upp. Men han är väl som hanar överlag... sen.. barnslig... (sorry guys)
Och hur är det med det där att ständigt ha småbarn, ni som har eller har haft kan ju se om det liknar mina dagar:

• Saker med knappar på, typ fjärrkontroller ska inte lämnas framme. Om de är framme är det lika med leksaker.
• Pratar man i telefon eller har uppmärksamhet på något annat så kan det hända vad som helst.
• Saker, leksaker släpas gärna ut på tomten, men kommer sällan in igen.
• Stängda dörrar är inte bra, då måste man in där.
• Uppmärksamhet till något av de andra djuren är jobbigt, helst vill man vara mitt i mellan.
• Skälla (kanske inte kan jämföras med skrikande barn) högljutt är inte trivsamt, men tystnad kan vara ännu värre. Då hitttas det på bus.
• Man inser att det vanligaste ordet man säger är -NEJ och blir till slut trött på att höra sig själv.
• Man inser att man får välja sina strider
• Gick just och la mig och insåg att tillägg till listan är att man ska var glad om man får sängplats och täcke eftersom sängen redan är full, och puttar man ner dom tar det inte lång tid innan de ligger och upptar största delen av sängen IGEN....

Dock känner man att det är skönt att slippa oroa sig för att voffen kommer hem som punkare med blått hår.
Eller kommer hem med "fel" pojkvän, eller ute med moppen...

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Dagen för övrigt har tillbringats med att renovera badrum, en bit vägg har kommit upp och mera spacklande.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Paul kom för en gångs skull hem i någorlunda normal tid och vi bestämde oss för att äta ute. Det var hans tur att bestämma och då blev det Ihop.

Jag tog en New York Cheesecake pancakes och de såg ut så här. Jag orkade inte äta upp allt.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Så fick jag en utmaning av Annika som har en av mina favoritbloggar - Life in the suburb om att skriva 8 sanningar om mig. Det ska jag göra imorgon