Jag är en mes

Jag har en bekännelse.
Jag är en mes, visst jag vet att jag kan verka vara en sådan cool tjej, blink blink...
Men det är jag inte.

När det regnar räddar jag daggmaskar från vägbanan.
(Det tar en jävla tid att komma fram,
tänk på det om vi bestämt möte och det regnar)

När jag hittade en nyckelpiga i en av gångarna i plasten i
växthuset,
tvingade jag min fd man att skruva ner det för att rädda
nyckelpigan.
(Undrar varför han stack?)

Nu är det min kille Stefan.
(Jasså, ni visste inte att jag hade en kille?)

Jodå, Stefan är perfekt i mångt och mycke.
Han är en kampfisk och bor i ett akvarium.
Från början bodde han i en liten skål,
men sen tyckte jag synd om honom.
Köpte ett större akvarium.
Tyckte synd om honom igen.
Köpte fler fiskar, för att han inte skulle vara ensam...
(Jamen, jag började ju med att skriva att jag är en mes)

Stefan har varit dålig.
Jag trodde han skulle dö.
(Vet inte hur gammal en kampfisk blir, han är nog dryga 2 år. Men jag trodde ju att han och jag skulle ha det bra ihop länge...)

Hur som helst så har Stefan fått bo i en egen liten skål under en period.
Ville att han skulle ha det lugnt om han inte mådde bra.
Bytte ofta vatten, hade i salt, hade i nån annan medicin.
Den enda jag hade, men va fasen.

Det märkliga är att han dog aldrig.
Nu bor han i "sitt akvarium" igen.
Tror åldern börjar ta ut sin rätt,
för han är lite trött.

Min Stefan

Nu har jag i alla fall städat hans lya.
Stefan och jag har det bra ihop.