Var på en ny klass i eftermiddags igen. Jag börjar bli ett riktigt kursproffs här.
Det är så himla roligt att ha ett social sammankomst att gå på. (pensionärsvarning?)
Den här gången var det ännu en Beading class.
För att de ska hålla den behövs minst 3 anmälda. Jag satte alldeles ensam i 10 minuter, men sedan kom den lilla 18-åriga pojken från förra klassen. Det blev bara vi två och lärarinnan. En rolig klass men jösses så pyssligt med att sammanfoga ringar.
Hann inte klart på långa vägar, men tydligen var det ingen som lyckats slutföra ett projekt på den klassen. Hemma har jag suttit och bankat klämt ringar, men nu tog inspirationen slut och jag däckar i säng. Tog några bilder hoppas de blev bra, men jag har fel dator just nu för att överföra så för den som vill se lägger jag ut imorrn.
Nu ska jag bara försöka putta Doris från Pauls kudde, sparka ner Hoppsan på golvet, putta tillbaka Paul till hans kudde och snabbt som tusan ta min plats i sängen innan den är full igen. Sen kommer jag att få lyssna på hur han försöker locka upp dom igen för han tycker synd om dom..
Tja, man är väl inte en häxa-pjäxa utan anledning
Och ni påstår att småbarn tar plats.
Bortskämda hundar gå inte av för hackor. Tacka vet jag kissarna, de ockuperar inte sängen och när de kommer tar de en bråkdel i anspråk.
Önskar att alla får en fin påsk
2 kommentarer:
Hm, ta' inte kissar plats?
Min vill gärna använda mitt ansikte som kudde. Eller också vill han ligga så nära så det känns som han kommer innanför skinnet - kan bli lite varmt på sommarnätterna, men på vintern är det gott.
Margaretha
som naturligtvis låter
honom hållas - det är ju
så gott att bli "spunnen"
till sömns
Ha ha, jag känner igen det där med ansiktet som kudde. Little Evil trampade runt hela ansiktet när hon var liten. Nu verkar hon ty sig mer till hundarna när de är här. Det är fint att ha sina älskade djur, dom kommer undan med mycket, men tillför så mycket mer. Klappa kissen från oss
Skicka en kommentar