Längtade efter svenska systemet jag förstår, efter mina vänner och min lilla villa.
Så sätter jag mig och läser igenom Bloggportalens mest bloggade nyheter och min hemlängtan försvinner.
Det fanns vissa saker som var självklart när jag växte upp.
Ringde man polis, brandkår eller ambulans kom de.
Blev man sjuk fick man hjälp på sjukhus. Alla hade samma chans att få hjälp, inte bara de med pengar.
Alla fick gå i skolan och hade tak över huvudet och mat på bordet.
Gick allt åt pipsvängen fanns där ett samhälle som stöttade och ställde till rätta.
De som begick brott hamnade i fängelse och rättssystemet var inte heller det beroende på om man hade pengar eller inte.
Vart tog det vägen?
Läser om FK som lägger ner kontor. Om de som inte längre har råd med tak över huvudet.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Om vården som hellre skiver ut tabletter än tar tag i individen.
Visst, fortfarande är det stor skillnad mellan vården i Sverige och USA. Men dit Sverige är på väg skrämmer mig.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Om mamman som misstänker att hennes barn utsatts för brott och filmar dom för bevis och sedan själv blir dömd. Hur märkligt snedvridet systemet funkar, eller inte funkar.
Inte mycket är så vedervärdigt som pedofiler.
Men samtidigt blir hetsen, jakten snedvriden när en svensk pappa inte törs krama sin dotter eller torka henne torr på badstranden för att debatten spårat ur.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Så nu ska jag med glädje ta min lilla Jeep till mitt lilla köpcentrum där folk i kassa ler och frågar hur dagen varit. Om de kan hjälpa till och om jag hittat det jag behöver. Råkar jag stå i vägen för någon och säger -Sorry, så får jag med säkerhet höra att personen svarar med ett leende - Aww, sweetie youre fine.
Jag tycker om denna mentalitet.
Peace out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar