Vad är hemma?,
Funderar på vad som egentligen gör att något är hemma? Är det där man är uppvuxen, där man har sin familj. Gör ens saker ett hem, eller är hemma helt enkelt där man för tillfället bor? Är det vänner, jobb som gör något till hem?
Att man förstår systemet och språket?
Tack och lov är det engelska som pratas här. Hur otroligt svårt måste det inte vara att komma till ett land där man inte kan språket alls? Undrar om det finns motsvarande klasser för att bli amerikan ;)
Vissa ställen jag bott på har jag aldrig trivts på medans andra varit hemma. Kan inte minnas om det tog tid eller om det kom direkt. Mitt hus i Sverige är hemma, det var kärlek vid första ögonkastet och jag har fortfarande svårt med vår separation.
När jag flyttat i Sverige har man haft sina flyttlådor, som blivit fler med åren som gått och ens bohag växt. Även om man flyttade till en ny plats hade man med saker som minnen, som man ställde upp för att boa in sig. Till USA har jag bara kunnat ta det som jag packat i resväskor under resor och några extra väskor när jag flög senast. Det blir inte mycket det, och jag måste erkänna för mig själv att jag saknar mina saker, hur materialistiskt det än är.
När jag varit i USA periodvis så saknade jag mest Doris, min älskade vovve som jag inte kunde ha med mig. Eftersom jag då visste att jag skulle tillbaka till Sverige så visste jag också att jag skulle hem, till mitt hus, mina vänner.
När jag var i Sverige så saknade jag min man. Vad var ett underbart hus när man inte kunde dela det med den man har kär. Det svenska jag längtar efter nu kändes inte så viktigt. Saknade också den amerikanska mentaliteten som är mer "välkomnade" enligt min uppfattning. Och då menar jag inte bordercontroll utan vanliga amerikanen som man möter.
Det är klurigt ibland.
I början bodde vi i ett Townhouse som vi hyrde, det kändes inte riktigt som hemma. Vi hade tokiga grannar, som partade hela nätterna. Men det var lätt att "springa" på folk och lära känna människor. Sedan flyttade vi till huset vi bor i nu och det kändes skönt med ett eget hem. Men det är en bra bit mellan husen och man träffar inte på någon naturligt.
Jag har de finaste vänner i Sverige, om jag kunde flytta dom hit vore det fint.
Efter kvällens funderande tror jag att hemma kan vara något man förknippar med trygghet. Sedan vad det är som är trygghet skiftar nog från person till person.
I den bästa av alla världar så får man 2 hemland och kan ta det göttigaste av de båda.
Vad är hemma för dig?
Magdalena & Co -- Now reporting from USA -- OHIO -- Columbus -- Pickerington -- and sometimes Stockholm Sweden
5 kommentarer:
Jag tror att nästan alla som bott på flera platser i världen, nästan alltid hyser en liten längtan dit där de inte är för tillfället. Det är det priset man betalar för att ha flera hem.
Det gäller att vara hemma i sig själv - vilket inte hindrar en från att längta.
För mig är hemma alltid där jag för tillfället bor.
Men jag har ju varit privilegierad och alltid bott på platser där jag talat språket och där jag haft gott om vänner och ofta släkt.
Att vara flykting måste vara förfärligt.
Margaretha
Home is where your heart is! Och jag tror det kan vara lite på flera ställen samtidigt. Men där man är uppvuxen kommer nog alltid fortsätta vara lite hemma, på ett eller annat vis. :)
Flera hem har man alltid när man väl flyttat från Sverige. Och man längtar troligen alltid efter det man inte har. Det tog mig lång tid att hela tiden inte jämföra USA och Sverige. Nu har jag nog egentligen accepterat att det här är mitt hem - med för- och nackdelar. Kram!
Hemma är där jag kan trivas. Min uppväxtort är definitivt inte hemma. Nuförtiden är jag mera "hemma" lite överallt. Tror det beror på att jag är mera trygg i mig själv och då spelar det inte lika stor roll var jag befinner mig, men allra mest hemma är där jag också gillar stället/staden/människorna.
Margaretha- Jo, det gäller att se flera hem som en ynnest. Jag har också fått ökad förståelse för flyktingar. Jag har ju valt detta och behärskar språket hyfsat, vilket inte hindrar mig från att längta till Sverige.
Anna- helt klart att där man har sitt hjärta är betydelsefullt. Återigen en fras som ter sig bättre på engelska än svenska..:)
Anne-Marie- Det är nog så, ser det i alla svenskars bloggar som bor utanför Sverige att en viss Sverige längtan/saknad alltid finns. Och precis som du säger så tror jag att det kan ta en tid att landa, innan man jämför hela tiden.
Suzanne- jag tror också att det har med trygghet i sig själv, men precis som du säger så har omgivningen miljön stor inverkan på om man känner sig hemma eller inte.
Skicka en kommentar